De kristna sjunger ofta sånger om att "Jesus är min"! Men hur många kristna är det som verkligen tror att det är på detta sätt? Det verkar som om det rent avsiktligt har strävats efter att underminera den kristnes "fasta förvissning" om frälsning, under de senaste decennierna. Nu förtiden tror de flesta att man faktiskt kan förlora sin frälsning. Det påstås att det är farligt för den troendes andliga hälsa att tro att frälsningen är en evig gåva som man inte kan förlora, eftersom det kan leda till att man lever hur som helst och ändå är säker på sin frälsning.

En av de vanligaste frågorna jag får som pastor, är om frälsningen är en gåva från Gud som man får och sedan aldrig kan förlora. Jag förvånas ständigt över att så många tror att den inte är det. Det måste vara Satan som ligger bakom att ha underminerat den kristnes förvissning till en sådan grad, att det idag är fler kristna som tror de kan förlora sin frälsning, än de som tror att de är frälsta för evigheten. I Thomas Brooks bok "Precious Remedies Against Satan's Devices" har han på hundra sidor försökt visa att ett av Satans huvudsysslor är att få den troende i en ledsen, tvivlande, ifrågasättande och obehaglig sinnesstämning. Han visar också i boken på utvägar ur detta. Jag är helt säker på att ett av Satans sätt att få oss troende dithän är att ta bort den kristnes frälsningsvisshet.

Vad säger Skriften i den här fråga? Skriftens tydliga undervisning är att den kristne för evigt är tagen ut ifrån mörkrets makt (Kol. 1:12-13), att han är adopterad in i Guds familj genom den Helige Andes kraft (Joh.1:12-13; Gal.4:4-7; Rom.8:15), att han ärver en evig frälsning (Rom. 8:16-17; Ef. 1:11-14), att han kommer - genom gudomligt bevarande - bevaras intill änden (skriftbevis kommer), och att han aldrig någonsin kommer bli förskjuten av sin Frälsare (Matt. 28:20b; Hebr. 13:5). Frälsningen är en evig gåva. Den troende kan under vissa tider "halka efter" genom att vara olydig, och han kan falla i synd, men han kommer alltid att vända om till Herren igen och göra bättring. Han kan aldrig helt och fullt falla av och gå förlorad. Det här kallas också "Läran om de heligas bevarande". Här kommer en mängd av skriftställen som bevisar att den troende omöjligt kan falla av och gå förlorad för evigheten, utan är bevarad genom Guds kraft in i evigheten:

• Genom Herren bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg. Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty Herren håller honom vid handen. (Ps. 37:23-24)

• Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer. (Job 17:9)

• Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, som efter sin stora barmhärtighet har genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda fött oss på nytt till ett levande hopp, till ett oförgängligt, obesmittat och ovanskligt arv, som i himmelen är förvarat åt eder, I som med Guds makt, bliven genom tro bevarade till en frälsning, som är beredd för att uppenbaras i den yttersta tiden. (1 Petr. 1:3-5)

• Allt vad min Fader giver mig, det kommer till mig; och den som kommer till mig, honom skall jag sannerligen icke kasta ut. Ty jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser sonen och tror på Honom, han skall hava evigt liv, och jag skall låta honom uppstå, på den yttersta dagen. (Joh. 6:37-40)

• Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola aldrig någonsin förgås, och ingen skall rycka dem ur min hand. Min Fader, som har givit mig dem, är större än alla, och ingen kan rycka dem ur min Fader hand. (Joh. 10:27-29)

• I min Faders hus äro många boningar; om så icke vore, skulle jag nu säga eder, at jag går bort för att bereda eder rum. Och om jag än går bort för att bereda eder rum, så skall jag dock komma igen och taga eder till mig; ty jag vill, att där jag är, där skolen I ock vara. (Joh. 14:2-3)

• Och detta är vittnesbördet: att Gud har givit oss evigt liv; och det livet är i Hans Son. Den som har Sonen, han har livet; den som icke har Guds son, han har icke livet. Detta har jag skrivit till eder, för att I skolen veta, att I haven evigt liv, I som tron på Guds sons namn. (1 Joh. 5:11-13)

• Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet.(Joh. 5:24)

• Ty sina nådegåvor och sin kallelse kan Gud icke ångra. (Rom. 11:29)

• Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden. (Rom. 6:14)

• Och bedröven icke Guds Helige Ande, vilken I haven undfått såsom ett insegel för förlossningens dag. (Ef. 4:30)

• I Honom haven jämväl I, sedan I haven fått höra sanningens ord, eder frälsnings evangelium, ja, I Honom haven I, sedan I nu ock haven kommit till tron, såsom ett insegel undfått den utlovade Helige Ande, vilken är en underpant på vårt arv, till förvissning om att Hans egendomsfolk skall förlossas, Hans härlighet till pris. (Ef. 1:13-14)

• Ja, Herren skall rädda mig från alla ondskans tilltag och frälsa mig till sitt himmelska rike. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter. Amen. (2 Tim. 4:18)

• Vi återhava vårt medborgarskap i himmelen….(Fil. 3:20)

• Men Honom som förmår bevara eder ifrån fall och ställa eder inför sin härlighet ostraffliga, i fröjd, Honom som allena är Gud och som är vår Frälsare genom Jesus Kristus, vår Herre, Honom tillhör ära, majestät, välde och makt, såsom före all tid, så ock nu och i alla evigheter. Amen. (Jud. 24-25)

Vers 1: "Så finnes nu ingen fördömelse för dem som äro i Kristus Jesus"…Priset är betalt. Fördömelsen tog Jesus Kristus på sig på korset. Om nu skulden för den troendes synd redan är betald på korset, hur kan det då finnas någon fördömelse kvar för honom? "Genom Hans sår är vi helade" i själen och har fått en helad relation med Herren. Det är ett helande som består. Jesus helar inte delvis eller för en tid.

Vers 11: "Och om dens Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i eder, så skall han som uppväckte Kristus Jesus från de döda göra också edra dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i eder." Den helige Ande bor i den troende. Det är vår garanti för att vi kommer att uppstå till härlighet (jämför 2 Kor. 1:21-22; 2 Kor. 5:5; Ef. 1:14-15). Gud bryter aldrig sina löften.

Vers 15-17: "I haven ju icke fått en träldomens ande, så att I åter skulle känna fruktan; I haven fått en barnaskapets ande, i vilken vi ropa: Abba! Fader! Anden själv vittnar med vår ande, att vi äro Guds barn. Men äro vi barn, så äro vi ock arvingar, nämligen Guds arvingar och Kristi medarvingar, om vi eljest lida med honom för att också med Honom bliva förhärligade." Den troende har blivit adopterad in i Guds familj, genom nåd och är därmed arvinge till en bestämd framtida härlighet. Den inneboende Helige Ande är vår garanti för den kommande härligheten.

Vers 30: "Och dem som Han har förutbestämt, dem kallar Han ock, och dem som Han har kallat, dem rättfärdiggör Han ock, och dem som Han har rättfärdiggjort, dem förhärligar Han ock." Det här brukar man kalla frälsningens gyllene kedja. Det ena leder till det andra. Det går inte att dela på den här kedja, eller bryta den. Förutbestämmelsen, den effektiva kallelsen, rättfärdiggörelsen och förhärligandet. Även om inte förhärligandet sker till fullo i detta livet, så kan vi se utifrån den här versen att det är något som absolut kommer att ske för den troende. I grekiskan används samma form för alla dessa element, även för förhärligandet, vilket innebär något som redan är stadfäst. 

Vers 31-39: " Vad skola vi nu säga härom? Är Gud för oss, vem kan då vara emot oss? Han som icke har skonat sin egen Son, utan utgivit Honom för oss alla, huru skulle Han kunna annat än också skänka oss allt med Honom? Vem vill anklaga Guds utvalda? Gud är den som rättfärdiggör. Vem är den som vill fördöma? Kristus Jesus är den som har dött, ja än mer, den som har uppstått; och Han sitter på Guds högra sida, Han manar ock gott för oss. Vem skulle kunna skilja oss från Kristi kärlek? Månne bedrövelse eller ångest eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Så är ju skrivet: 'För din skull varda vi dödade hela dagen; vi hava blivit aktade såsom slaktfår.' Nej i allt detta vinna vi en härlig seger genom Honom som har älskat oss. Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andefurstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken någon makt i höjden eller någon makt i djupet, ej heller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre." Ingenting, inte ens deras egen synd, kan förhindra de troendes kommande förhärligande. Det finns ingen plats där den troende skulle kunna falla ur nåden och gå emot ett evigt straff. Hela detta stycke är en lov till det gudomliga bevarandet av de heliga.

Paulus trodde helt klart att om man en gång blivit frälst så är man alltid frälst. Han skrev ned det åt oss under den Helige Andes inspiration. Hur kommer det sig att det idag finns så många kristna som väljer att tro något annat?

Jesus talade också om de heligas bevarande i liknelsen om den förlorade sonen. Den förlorade sonen representerar inte varenda människa i hela världen eftersom alla inte är Guds barn, han är en bild av ett Guds barn - en av de utvalda som för en tid vandrar bort ifrån sin himmelske Fader, men som inser efter ett tag att världen inte kan tillfredsställa hans andliga hunger och då återvänder till sin Fader. Detta är en bild av de heligas bevarande. Jesus säger på ett annat ställe om sina barn, att ingen kan rycka dem ur Hans. De kan inte falla ifrån för evigt utan återvänder alltid.

Efter att jag kommit så här långt, är det fortfarande många som är ivriga att få visa mig en handfull bibelställen, som de menar underminerar resten av Skriften, och som visar att man kan förlora sin frälsning. I sitt nästan fanatiska begär efter att undergräva de trognas tro så har dom glömt bort hur man på ett riktigt sätt uttolkar Skriften. De har glömt bort att ett Skriftställe måste tolkas i sitt sammanhang och att dunkla stycken alltid måste läsas i ljuset av de stycken som är klarare. 

De skriftställen som främst hålls fram som bevis för att en troende kan förlora sin frälsning är: Rom. 14:15; 1 Kor. 8:11 och Hebr. 6: 4-6. Eftersom Skriften omöjligt kan strida emot sig själv så kan inte dom här bibelställena motsäga det som tydligt undervisas på andra skriftställen om att Gud bevarar de heliga. Vad kan dessa ställen då betyda? Vi börjar med att titta på Rom. 14:15 och 1 Kor. 8:11 tillsammans eftersom de talar om mer eller mindre samma sak: 

"Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för." (Rom. 14:15)

"Genom din kunskap går ju då den svage förlorad - han din broder, som Kristus har lidit döden för." (1 Kor. 8:11)

De här verserna kan ju inte syfta till att en troende kan gå evigt förlorad som vi sett ifrån de tidigare skriftställena vi tagit upp. Där har det ju tydligt framkommit att de som Kristus dött för är frälsta för all evighet, och Kristus själv säger att ingen kan rycka dem ur hans hand. När nu verserna ovan talar om att någon som Kristus dött för kan gå förlorad eller lider fördärv så kan det inte handla om själen, utan syfta till den fysiska sidan av livet. Det kan ju t ex handla om att livet blir fördärvat som en följd av synd eller att man dör p g a sina handlingar. Även de heliga kan bli hårt tuktade av Herren och t o m gå en för tidig död till mötes för sina handlingars skull (jämför 1 Kor. 11:30). Versen i Rom. 14 talar helt enkelt om att det är möjligt för en svagare kristen att bli ledd in i synd till en sådan grad att hans liv blir fördärvat eller att han t o m dör. I dessa verser uppmanar Paulus oss att vi måste ta hänsyn till våra bröder och systrar. Här finns inga bevis för att en troende kan förlora sin frälsning och gå ett evigt straff till mötes. 

Nästa text är väl den som mest påverkat dem som tror att en troende kan förlora sin frälsning:

"Ty dem, till vilka ljuset en gång har kommit och som hava smakat den himmelska gåvan och blivit delaktiga av helig ande och som hava fått smaka det goda gudsordet och den tillkommande tidsålderns krafter, men som ändå hava avfallit - dem är det omöjligt att återföra till ny bättring, eftersom de på nytt korfästa Guds Son åt sig och utsätta honom för bespottelse." (Hebr. 6:4-6)

Vi måste vara på det klara med vem den här texten handlar om. Om vi accepterar - vilket vi måste - att Skriften överallt lär att det är omöjligt för en troende att "falla av", så kan ju "avfallit" i den här texten inte syfta på en sant troende. Det vi har här är faktiskt en beskrivning av en klurigt förklädd falsk kristen, en som bekänner sig till tron, men i verkligheten inte är en verklig kristen. Det finns fullt av sådana i våra kyrkor. De kan till och med vara pastorer! För ögat kan de se helt äkta ut, men på Domens Dag ska det uppenbaras vilka de egentligen är. Jesus talar om sådana människor som "ogräs" när han jämför dem med vetet, som är de sanna troende (Matt. 13:24-30, 36-43). Se bara hur en sådan person är beskriven i Hebr. 6:4-6. Vi ska ta och titta lite mer ingående på den här texten.

Den här mannen har verkligen "fått ljus". Han har hört många predikningar och även läst mycket själv, kanske hela Bibeln flera gånger. Han har hört många predikningar över evangeliet. Hans sinne har blivit "upplyst" av allt han sett och hört, men Guds nåd har inte verkat på hans hjärta. Balaam var en man som fått sina ögon öppnade och "har kunskap från den Högste" (4 Mos. 24:15-16), men det utesluter inte det faktum att "det svarta mörkret är förvarat åt honom" (2 Petr. 2:17).

Mannen i Hebr. 6:4-6 har "fått smaka den himmelska gåvan". Han har ett visst hum om hur Gud verkar och hur trons gåva är. Han har säkerligen haft en del religiösa upplevelser och kanske även blivit döpt. Han har läst Bibeln och kanske t o m undervisat ur Bibeln! Han har smakat det, men inte fått mottaga det. Man kan ju gå in i en ostaffär och få smaka på ost, och även tycka om smaken, men om man inte köper någon ost, så har man ingen!

En sådan här man har säkerligen också blivit "delaktig av Helig Ande". Det behöver man inte vara en kristen för. Den helige Ande kan verka in en människas liv även om han inte är en kristen, det är inte detsamma som att ha den Helige Ande boende i sig. Se bara på kung Saul. Han är ett klassiskt exempel på en människa som hade alla yttre tecken på tron. Den Helige Ande verkade också en del på hans liv (se 1 Sam. 10:10; 11:6). Bibeln visar också att icke troende kan få del av den Helige Ande och kasta ut demoner och utföra under i Kristi namn. Det har vi Judas Iskariot som exempel på. Han måste ha utfört sådana saker tillsammans med de andra apostlarna. Han var delaktig av den Helige Ande, men han var aldrig en troende. Herren Jesus talade om sådana människor i Matt. 7:21-23:

"Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: Herre, Herre, utan den som gör min himmelske Faders vilja. Många skola på den dagen säga till mig: Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar? Men då skall jag betyga för dem: Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän." 

Det här är just sådana människor som Hebr. 6:2-4 syftar på. De kan vara "delaktiga av Helig Ande". Men de är falska troende som bedrar både sig själva och andra med sina liv. Men de kan aldrig lura Gud.

Ett annat element som nämns i Hebr. 6:5 är att de falska kristna kan "smaka det goda gudsordet". Det här är inget annat än ännu en "smaka-på" upplevelse. Han är identiskt med den man som det står om i Matt. 13:20 - 21 nämligen, att han "strax tager emot det med glädje, men det har ingen rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid; och när bedrövelse eller förföljelse kommer för ordets skull, då kommer han strax på fall". Det räcker inte med att bara smaka på Guds Ord. Man måste också göra det som den undervisar om (Se Matt. 7:24-27); Jak. 1:22-24). Det måste få en verklig plats i våra hjärtan, annars kommer vårt fall bli stort (Matt. 7:27), såsom det står i Hebr. 6:4-6.

Sådana här människor kan också ha "smakat…den tillkommande tidsålderns krafter" (Hebr. 6:5). De kan fantisera om hur himmelen är och de kan ha fruktan för helvetet. Men inte heller detta räcker för att frälsa dem. Demonerna har liknande huvud-kunskap och tro som mannen i Hebr. 6:4-6, men liksom honom så är de inte sanna troende (Jak.2:19). Mannen i Hebr. 6:4-6 kan ha alla dessa upplevelser och känslor, men om han sakta men säkert förlorar intresset och avfaller även från sin hycklande tro så kommer han få dubbelt så svårt för att han inte aktat på det privilegiet och den kunskap han har fått. För "från honom skall tagas också det han menar sig hava." (Luk. 8:18).

Ett av de stora tecknen som ska föregå Antikrists uppenbarelse är ett världsomspännande avfall av många inom församlingarna (2 Tess. 2:3). Men dessa kommer inte att ha fallit ifrån en sann tro utan enbart ifrån sin påskinande kristendom. Sanna kristna faller inte av för evigheten. Som C. H. Spurgeon säger det:

"Den troende är som en man på en båt. Han kan falla många gånger på däck, men han kommer aldrig att falla överbord."

Att människor kan tro att Hebr. 6:4-6 talar om en kristen människa, bevisar hur ytlig bilden av den kristna tron är ibland folk. Den troende har så mycket mer än det som beskrivs här. En äkta troende är inte bara upplyst, utan hon har "Kristi sinne" (1 Kor. 2:16) och hon "haven all kunskap" (1 Joh. 2:20. Den äkta troende har inte bara "smakat den himmelska gåvan" utan har fått den helt och hållet (Rom. 6:23). Den äkta troende är inte bara "delaktig av Helig Ande" för den Helige Ande har "tagit sin boning hos honom" (Joh. 14:23). Den äkta troende har inte bara "smakat det goda gudsordet", han lever det! (Upp. 14:12). Den äkta troende har inte bara smakat "den tillkommande tidsålderns krafter" utan han har trätt in i den tidsåldern som medborgare i dess rike (Fil 3:20). Det är bara de som har en ytlig eller defekt bild av kristendom som kan tro att en sann kristen är beskriven i Hebr. 6:4-6.

Det är mycket elakt och ont att försöka få kristna att tro att de kan förlora sin frälsning och att de inte är i säkerhet för evigheten. Ingen är mer ömkansvärd än en kristen som ständigt är osäker på om hon kommer få tillbringa evigheten med Kristus. Guds Ord gör det mycket klart att ett Guds barn har rätt att vara fullständigt säker. "Vi veta att vi hava övergått från döden till livet" (1 Joh. 3:14). "Och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig." (Gal. 2:20). Vi är "köpta och betalningen är given." (1 Kor. 6:20). "Ty han har själv sagt: Jag skall icke lämna dig eller övergiva dig." (Hebr. 13:5)

En del menar att läran om de heligas bevarande får människor att ge sig hän till synden eftersom de under inga omständigheter kan förlora sin frälsning. Men för en sann kristen är det en omöjlighet eftersom han är alldeles för medveten om det fruktansvärda pris som Kristus fått betala för hans frälsning. Kristi kärlek tvingar oss.

Det är ingen slump att påståendet om att kristna kan förlora sin frälsning har mest framgång i kretsar där man predikar en "lätt frälsning". Om man tror att man är frälst för att man gått fram i ett möte och gjort ett ytligt beslut p g a yttre känslopåverkan, så är det inte konstigt att man tror att det är lika lätt att förlora den typ av "kristendom" man gjort ett beslut för där. "Lätt fånget, lätt förgånget"! Om du har frälst dig själv genom ett eget beslut, så kan du lika lätt ta ett beslut om att inte vara frälst. Men om du är frälst genom Guds kraft, så kommer du också bli bevarad av samma kraft och med all säkerhet uppstå på den yttersta Dagen. "Ty Hans verk äro vi" (Ef. 2:10).

Den stora frågan är inte: "Kan kristna förlora sin frälsning?" Den är: "Är jag verkligen en kristen?" Och om du i sanning tror och är född på nytt så är detta en fråga som det finns ett odiskutabelt svar på: "Han som i eder har begynt ett gott verk, han skall ock fullborda det intill Kristi Jesu dag." (Fil. 1:6).

Amen