Om någon kommer till dig och säger att han eller hon känner Gud, kan du då vara säker på att det stämmer? Vare sig det nu stämmer eller ej, så är det i alla fall ett mycket subjektivt påstående. Det finns miljontals människor utöver vår värld som påstår sig känna Gud. När författaren till denna artikel var aktiv inom New Age så var det lätt att misstolka Psalm 46:11 "Bliven stilla och besinnen att jag är Gud", och mena att Bibeln ger stöd för att utöva österländsk meditation! Vi trodde alla att vi kände Gud för att vi kunde sitta med korslagda ben i lotusställning i över en timme och få en kick av det. Vi kände Gud. Han kändes bra. Så trodde vi! 

Kristna ställer sig i samma situation genom att säga: "Har du verkligen en personlig relation med Gud genom Jesus Kristus? Det är det som är att känna Gud". Visst är det helt riktigt att en person verkligen måste känna Gud (1 Tess. 4:5) och att om någon inte känner Gud så blir den personen evigt fördömd (2 Tess.1:8), men häri finns en viss subjektivitet. Om jag säger att jag känner Gud så finns möjligheten att jag kan ha fel och inte är bättre än de otroende ifrån vilken annan religion som helst, som också säger sig känna Gud.

De falska profeterna, de falska "befriarna" och de falska undergörarna som Herren Jesus talar om i Matt. 7:22 trodde helt klart att de kände Gud så väl att de med rätta kunde kalla Honom Herre. De trodde att de hade biljetten klar till himmelen (Matt.7:21). Men av detta kan vi lära att den mäktiga och objektiva delen i frälsningen inte är att känna Gud utan att vara känd av Honom. Jesus sa till dem som förtröstade på sina subjektiva upplevelser: "Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän." (Matt. 7:23). Kan du föreställa dig något mer fruktansvärt än detta! Att få höra dess ord ifrån Herren Jesus Kristus när du tror att du är på väg att få komma in i himmelen. "Jag har aldrig känt eder!" Detta är också beskrivet i liknelsen med de tio jungfrurna, att deras intåg i himmelen inte berodde på om de kände Honom, utan om Han kände dem:

"Omsider kommo ock de andra jungfrurna och sade; Herre, herre, låt upp för oss. Men han svarade och sade: Sannerligen säger jag eder: Jag känner eder icke. Vaken fördenskull; Ty I veten icke dagen, ej heller stunden." (Matt. 25:11-13)

Som en fantastisk spegling av Herren Jesu ord i Matt. 7:21-23, säger aposteln Paulus: "Herren känner de sina, och: Var och en som åkallar Herrens namn, han vände sig bort ifrån orättfärdighet." (2 Tim. 2:18-19). Det räcker inte med att bara använda Jesu Kristi namn. De falska profeterna, de falska befrielsetjänarna och undergörarna i Matt. 7:22 andvände sig av Jesu Kristi namn i sitt "tjänande". De trodde att de kände Gud. Men det räcker inte med att vi tror att vi känner Gud. Att ta avstånd ifrån ogudaktighet och ondska är ett verkligt tecken på en sann troende, och en sann troende är märkt av det faktum att han eller hon är känd av Gud, istället för att bara tro att han eller hon känner Gud. "Jag är den gode herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig." (Joh. 10:14). Det är viktigt att verkligen känna Gud, men det räcker inte med att bara tro sig känna Honom. Du måste VARA KÄND AV HONOM OCKSÅ: "Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig." (Joh. 10:27). Om han känner dig så kommer du att vända dig bort ifrån laglöshet, du kommer att följa Honom som en lärljunge. Även om du inte kommer att bli fullkomlig på den här sidan härligheten, så kommer hela ditt liv vara överlåtet till att vända dig bort ifrån ogudaktighet. Alltså, om vi verkligen känner Gud så är det p g a att du är känd av Honom. Paulus var förbittrad på galaterna för denna sak. De hade blivit förförda av judaisterna. Han sa till dem: "Förut, innan I ännu känden Gud, voren I trälar under gudar, som till sitt väsende icke voro gudar. Men nu, sedan I haven lärt känna Gud och, vad mer är, haven blivit kända av Gud, huru kunnen I nu vända tillbaka till de svaga och arma makter, under vilka I åter på nytt viljen bliva trälar?" (Gal. 4:8-9).

Paulus försöker få galaterna att förstå att deras frälsning inte beror på att de känner Gud, utan att Han känner dem. Vad betyder det då "att vara känd av Gud"? Detta hör ihop med läran om utväljelsen - det faktum att Gud före världen blev till har ett folk som är utvalt till frälsning (Ef. 1:4-6; 11-12; Joh. 17:2, 6; Rom. 8:29-30; 9:10-24; 1 Tess. 1:4; 2 Tess.2:13; Upp.17:8). Detta är exakt vad Paulus menade när han sa: "Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom." (Rom. 11:2). Israel som den gammaltestamentliga teokratiska nationen har blivit förkastad (Matt.21:43). Men den nationen bestod av både troende och icke troende, och de troende har alltid varit i minoritet och kallats för "en kvarleva i kraft av en utkorelse, som har skett av nåd." (Rom.11:5), dessa som Gud förut känt. Dessa individer, har inte blivit förkastade, dem har Gud "förut känt" alltsedan före världens skapelse. 

Nu kanske du tycker att allt detta tal om "att känna Gud" eller "att vara känd av Gud" endast handlar om värdelösa teologiska diskussioner - som att diskutera hur många änglar som får plats på en nagel. Men det är en grav missbedömning om man beaktar den religiösa röra som är idag. Tillåt mig förklara:

Det är många människor i vår värld som idag påstår sig känna Gud (av olika anledningar), och med det menar en panteistisk kraft som genomsyrar naturen och som man kan komma in under genom olika tekniker såsom yoga, meditation, olika hallucinogener (som shamaner gör, vilka är mkt trendiga idag), mm. Det är därför det är så viktigt att kunna säga att man är känd av Gud tillsammans med att man verkligen känner Honom. Det är möjligt att känna en panteistisk kraft, men det är omöjligt att vara känd av en panteistisk kraft. Om du är känd av Gud och inte bara känner Gud, så måste den Guden vara den fruktansvärde Upphöjde Gud ifrån Bibeln - en personlig Gud som är skiljd ifrån Sin skapelse. Den kommande striden vi har framför oss kommer att vara just på detta område. Detta kommer att vara hjärtefrågan i denna andliga strid. Den objektiva verkligheten om den övernaturliga och Upphöjda Guden versus den subjektiva, uppfunna (av människor), demoniskt influerade, mystiska, panteistiska, kraften? Allt kommer ytterst handla om detta under kommande år. Det är också p g a detta som läran om utväljelsen är så viktig att poängtera. 

Det är verkligen viktigt att kunna säga att man i sanning känner den ende Guden personligen. Men det räcker inte att bara kunna säga det. De som påstår sig känna Gud behöver inte nödvändigtvis vara kända av Honom. De som säger sig känna Gud vänder sig inte alltid bort ifrån laglöshet. Men de som är kända av Gud, känner Honom alltid djupt och i Sanning som deras Herre och Frälsare, och de gör alltid allt de kan för att vända sig bort ifrån överträdelser och laglöshet.

När det blir dags för dig att lämnna din jordiska hydda, vilka ord vill du då helst höra: "Gån bort ifrån mig I ogärningsmän" eller "Kommen I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike, som är tillrett åt eder från världens begynnelse"? Om det enda du kan säga är att du känner Gud så kommer du få höra det första. Men om du också är känd av Gud så kommer det andra uttalandet att klinga för dig som det underbaraste du någonsin fått höra. 

"Vinnläggen eder därför, mina bröder, så mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig någonsin komma på fall." (2 Petr. 1:10, men läs hela kapitlet för att få det i sitt sammanhang).

Alan Morrison