Jag är ju faktiskt inte så dålig. Jag är varken svart eller vit, utan något mitt emellan - grå! diskuterade jag med min make. I desperation försökte han tala om för mig att det inte finns någon som är grå. Vi är alla syndare - "Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud" (Rom.3:23).

I Jes. 64:6 står det "all vår rättfärdighet var såsom en fläckad klädnad." Och i Jes. 53:6 kan vi läsa "Vi gingo alla vilse såsom får".

Så jag var alltså inte så god! Men jag hade mycket svårt att se att dessa bibelställen gällde mig. Hela min uppväxt hade jag besökt kyrkan varje söndag. Jag bad mina böner och läste min Bibel. Jag tyckte jag alltid varit rättvis och just. Det måste väl ändå göra mig grå och inte svart av ondska.

Men djupt inom mig så kände jag att allt nog inte var så bra med mig. Jag visste inte att Gud var en Fader som jag kunde älska och att Jesus var en vän som jag kunde tala med. Jag förstod verkligen inte vad kristendom handlade om. Men hur skulle jag kunna säga det till någon efter alla dessa år som jag till synes varit en kristen?

Men Dagen kom! Det var dagen då den Helige Ande tände en liten gnista, och jag började se "träd gå omkring" (Mark.8:24).

Först och främst förstod jag att jag var SVART! Sedan förstod jag varför jag måste bli frälst. Gud måste straffa synden. Han kan aldrig acceptera mig som syndare i all min självrättfärdighet. Jag behövde få nya kläder. Jag behövde någon som renade mig och frälste mig ifrån min synd. Jesus Kristus Guds Son har dött och Han har levt ett perfekt rent liv här på jorden i mänsklig gestalt. Jag såg att Han har dött i syndares ställe, de syndare som tror på Honom. Jag var en syndare. Han har levt ett perfekt liv och dött för mig. Gud har straffat Honom istället för mig. Halleluja!
 
 

Den lilla gnistan blev en låga och då började mina blinda ögon se och verkligen öppnas. Jag började lära mig och förstå mer och mer om Guds nåd och barmhärtighet, och jag fortsätter lära mig hela tiden. Men nu vet jag att jag är VIT. Jes. 61:10 säger "han har iklätt mig frälsningens klädnad och höljt mig i rättfärdighetens mantel".

Det som är förunderligt är, att ju mer jag förstår av hur Gud ser mig i en ny vit klädnad, desto mer ser jag av mitt eget syndfulla mörker. Hur har jag någonsin kunnat tro att jag var GRÅ? Det SVARTA är avskyvärt, men det jag har lärt mig är att min nådefulla Fader inte mer ser det. När Jesus dog så tog Han min SVARTA klädnad på sig själv och gav mig, genom Sin uppståndelse, Sin VITA, så att jag får vara accepterad och älskad av Gud i all evighet.