På vilket sätt kan troende uppleva Herrens närvaro i sina liv? Skriften talar ju på många ställen om en nära gemenskap med Kristus. I Ef. 3:19 t ex. så säger Paulus att de troende ska: "…lära känna Kristi kärlek, som övergår all kunskap. Ty så skolen I bliva helt uppfyllda av all Guds fullhet." 

I Psaltaren har vi många ställen som tyder på att Herren är nära. Ps. 140.14 säger att de "rediga (skola) bo inför ditt ansikte" och Ps. 91.1 talar om en underbar närhet i löftet "Den som sitter under den högstes beskärm och vilar under den allsmäktiges skugga, han säger: I Herren har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förströstar." När kung David ångrade sin synd så bad han: "Förkasta mig icke ifrån ditt ansikte.." Ps. 51:13. Ps.25:14 säger att "Herren har sin umgängelse med dem som fruktar Honom". Det hebreeiska ordet för umgängelse i denna vers kan översättas med en mycket nära gemenskap mellan en grupp människor, som förblir tillsammans i full förtröstan på varandra. Här har vi bilden av den närhet som den kristne har med Herren.
 
 

Nu kommer vi till det som är problemet för många, nämligen hur man ska uppfatta denna närhet. En del, och då speciellt nya kristna, vet inte svaret på detta och dras då lätt in i de mystiska tankebanor som den karismatiska rörelsen förespråkar. De får ju höra om "höga uppenbarelser" och ett liv på ett "högre plan" ifrån dessa håll. 
 
 

Vad innebär det då att 'känna' Herrens närvaro? Är det en känsla, och i så fall vilken sorts känsla? Är det en kittling, eller en puff eller någon annan spännande upplevelse? Nej, det är självfallet inte en känsla. Det måste vi göra klart med en gång. Men alla de som älskar Herren och får uppleva hur Han är med i livet, upplever starka känslor av lycka, tacksamhet och glädje. En troende har djupa känslor när han eller hon begrundar det som har med tron att göra, men Herrens närvaro är inget som avgörs av om man känner den eller ej.
 
 

Det är många ärliga kristna som fastnat i tankegången om att de måste känna om Herren är närvarande eller ej. Jag vill därför upprepa mig och säga att på hängivenhet till Herren följer starka känslor av tillförsikt och glädje, men de kommer som en följd av att vi förstår hur god Gud är och inte som ett svar på Hans närvaro.
 
 

Vi kan inte känna något påtagligt av den anledningen att vi känner Herrens närvaro, GENOM TRON. Den här artikeln vill försöka visa på hur detta verkar till vår välsignelse. En del människor tror att de känner Herrens närvaro när de får olika ideer i huvudet. De tror att när de känner Guds ledning, eller när de får visioner eller "kunskapens ord" så är det bevis för Guds närhet. Detta är en brist på kunskap och helt fel och kan t o m vara en form av högmodigt elittänkande. Dessa saker är inga tecken på Guds närvaro. Vi känner Herrens närvaro genom tron, vilket betyder att vi har en fast övertygelse om att Han är här. 
 
 

Kan det betyda att jag kan ha bedragit mig själv hela mitt kristna liv? Om allt jag vet av Herrens närvaro är genom tron, kan jag vid slutet finna att jag haft fel? Nej, för trots att jag inte känt Hans närhet med upplevda känslor, så gör tron Honom helt verklig för mig, och tron blir ytterligare bekräftad av det Herren gör i mitt liv. Vi behöver inte få bekräftelser genom förnimbara känslor eller övernaturliga upplevelser. För den som tror och förströstar på Herren så är hela livet fyllt av bevis för att Herren är nära. 
 
 

För att vår kunskap om Kristi närhet genom tron ska utvecklas och bli större, vad ska vi då tänka på? Här kommer nio punkter som kommer att vara till hjälp i detta.
 

1. Tro att Han är nära och övervakar

På vilket sätt är Herren nära oss? För det första inkluderar begreppet närhet, att vi är i Hans åsyn. Han ser oss ständigt, och det är en mäktig tanke. Han är nära och ser oss på nära håll, med behag, för Han älskar Sitt folk. Med trons ögon ser vi detta. Vi kan inte se Honom med våra fysiska ögon eller känna Honom fysiskt, men vi vet att Han vakar över oss för Skriften säger det. Han vet om vår situation hela tiden. Vad som än händer oss så vet Han det, och Han tillåter det att hända. Han hjälper oss igenom när vi beder Honom om hjälp. Att dagligen begrunda detta är tro, och det stärker och tröstar oss. Det ger oss också en större längtan efter helighet. När vi mer och mer förstår att Han ser oss på nära håll hela tiden, så blir vi mer och mer bekymrade över vår synd. Det som främst håller en kristen ifrån att synda är vetskapen om att Herren vakar över oss på nära håll, inte bara med sitt välbehag utan också för att fostra oss. Mystiska upplevelser har aldrig hjälpt någon att utvecklas i sin karaktär och sitt uppförande, men att växa i kunskap om Kristi närhet genom tron har en starkt fostrande effekt.
 

2. Tro att Han är nära och hör

Begreppet närhet lär oss för det andra, att Kristus är så nära så Han hör allt när vi pratar med Honom. Är Hans närvaro en beröring eller en känsla? Nej, det är vetskapen om att Han hör varje ord vi uttalar och varje tanke vi tänker, och Han har makten att svara omedelbart. Vi beder inte till en Gud som är miljontals mil bort, utan till En som vet vår situation lika väl som om Han gick bredvid oss. Inte heller talar vi rakt ut i tomma luften fast vi inte ser Honom. Vi ska inte försöka visualisera Honom, utan vetskapen om att Han är nära hjälper oss att bedja med rätt attityd. 
 

3. Tro att Han är nära för att skydda

För det tredje så påminner oss Herrens närhet om att vi är säkra och beskyddade. Han garanterar oss det. Hur kan jag någonsin falla som ett Guds barn? Hur skulle jag kunna falla ur Guds Hand för evigt? Till min skam är det sant att jag syndar och drar skam över Guds namn, men Han är fortfarande nära mig och tillåter inte att jag kommer bort ifrån Honom. Han kommer att tukta mig, och fostra mig, men alltid dra mig tillbaka till Sig. Det här ska inte tas som en ursäkt för att synda, för Herrens tuktan kan vara mycket smärtsam, men vilken trygghet det är att tänka på att i Sin närhet så ser Han varje felsteg jag gör, och rättar till mig.
 

4. Tro att Han är nära som en förebedjare

Herrens närhet säger oss något om hur värdefull Hans förbön är för oss. Det är nästan för mycket för oss att tänka på hur nära Han är, och hur Han vakar över oss och ser varje detalj av våra liv hela tiden, under det att Han beder till Fadern för oss. Han beder inte bara ibland, utan Kristi förbön pågår hela tiden för oss inför Fadern! Han är vår Store Överstepräst och Han ser oss hela tiden! Han uttalar förstås inga ord när Han beder för oss, utan genom Sitt beständiga och perfekta offer och Sin försonande död - vilket Han representerar inför Fadern - så håller Han Sitt folk i det eviga livet. Och hela tiden så vet Han om dem som Han representerar och Han ser dem, var och en, ständigt.
 

5. Tro att Han är nära för att träna oss

För det femte så måste vi komma ihåg att vi behöver träning. Om vi tänker oss en sporttränare, så vet vi att han eller hon hela tiden måste finnas vid sin adepts sida. Tränaren finns hela tiden för att kunna se varje moment, varje rörelse o s v för att se var det behövs ändras och korrigeras. Det är inte en helt bra liknelse, men den ger en viss förståelse för att Herren hela tiden är i vår närhet för att träna oss. Han leder oss in i situationer som utvecklar oss, som gör att vi blir allt starkare, mer bedjande och får större tålamod Han är i vår närhet och Han ser vad var och en av oss behöver. 'Detta av Mina barn behöver få mer tålamod, eller medkänsla eller mod'. Han är som en underbar himmelsk, personlig tränare, som är nära var och en av oss och gör så att vi växer i nåden, till Hans ära. Men liksom sportsmännen så har vi ingen nytta av träningen, om vi inte samarbetar, om vi inte är bedjande kristna och villiga att genomgå det träningsprogram som Herren gör åt oss (här handlar det inte om vara frälst eller inte, för frälsta är vi oavsett hur vi klarar av vår träning). Åter igen ska vi poängtera att Herrens närhet inte handlar om några känslor, utan om att inse vad "närhet" betyder, genom att förstå vad Herren gör för oss.
 

6. Tro att Han är nära och griper in

För det sjätte så betyder Herrens närvaro, att Han är nära för att föra oss rätt genom Sin Ande, uppmuntra oss och påminna oss om vad som är av värde. Det betyder inte att Kristus talar till oss i uppenbarelser. Det finns inga mer uppenbarelser om Sanningen för hela Sanningen är redan uppenbarad och innesluten i Guds Ord. 
 
 

Det här kan ske t ex när vi ger ett vittnesbörd om Honom, eller i vårt eget studium av bibeln. Bedjande kristna vet att det har varit tillfällen då de hållit på att göra ett hemskt misstag t ex, men så har dom plötsligt insett vad som skulle kunna hända och de har kunnat undvika sitt misstag. Herren kommer till vår hjälp och lyfter fram tankar för oss som vi kanske glömt. Han kommer aldrig med nya Sanningar, utan påminner oss om vad vi redan lärt oss i Hans Ord, men Han kommer alltid till vår hjälp när vi söker Honom. Han griper in i våra omständigheter. Han hjälper och för oss igenom. Begreppet 'Herrens närvaro' påminner oss om detta underbara privilegium.
 

7. Tro att Han är nära för att överbevisa oss

Herrens närhet inbegriper också att Han är där och överbevisar oss om synd. Med en gång när frestelsen kommer på oss och vi är på väg att ge vika för den, så ser Han och varnar genom Sin ande. Det genljudet en signal i vårt samvete att vi inte ska göra denna sak. Herrens närhet bevarar våra samveten känsliga och aktiva. Det är klart, om vi inte vill samarbeta utan rusar på in i frestelsen, så kanske Herren drar sig tillbaka och låter oss gå på till vår egen bedrövelse. Men om vi ser på Honom för att få hjälp så är Han nära oss för att hjälpa oss till helgelse. Han är så nära att Han alltid varnar oss så fort vi är på väg åt fel håll. 'Herrens närhet' visar oss alltså hur Han verkar när det gäller att helga Sitt folk.
 

8. Tro att Han är nära för att undervisa oss

För det åttonde så visar 'Herrens närhet' på att Han är nära när vi läser Skriften, eller begrundar Hans gärningar. Han vidrör våra sinnen och ger ljus till oss så att vi förstår. Ofta så ger Han oss förstånd och vi känner värme inombords när det är något nytt vi förstår. Det händer att Herren påminner om något Skriftställe under dagen, för Han är alltid redo att undervisa oss och fördjupa vår förståelse för andliga ting. 
 
 

Vi måste ju förstås läsa vår Bibel dagligen och älska Guds Ord, för att Kristus ska kunna använda det till att undervisa oss. Han är nära och vill göra Ordet levande för oss.
 

9. Tro att Han är nära för att använda oss

'Herrens närhet' uppmuntrar oss att Han alltid är nära för att använda oss i Sin tjänst. När jag talar till en ofrälst människa, vad kan jag då uträtta? Jag kan inte vända en ovillig person eller smälta ett stenhjärta. Men när jag talar, så verkar Herren i hjärtat, eftersom Han är nära. Jag behöver inte vänta på Honom, Han är ju alltid nära. Han kan göra så att Ordet verkar på en människa och använda mitt vittnesbörd. När jag försöker trösta en annan troende, hur kan jag veta att jag säger rätt saker? Jo, Kristus är nära och Han kan göra så att mina ord blir förstådda och ger tröst. 'Herrens närhet' är en underbar förvissning om att Kristus alltid är nära och har makt att använda varje försök ifrån min sida, att tjäna Honom.
 
 

Det är en skam att troende missar den verkliga betydelsen av närhet, och tolkar det som att det är en känsla. C H Spurgeon var med om en händelse i sitt liv som får illustrera detta. En trogen besökare i Tabernakel-församlingen i London, reste till Frankrike under en semester. När han kom tillbaka sökte han upp Spurgeon för att berätta vad han fått uppleva. Han kunde inte hitta någon baptistkyrka att tillbedja i, så han gick till en katolsk katedral. Där, sa han mycket provokativt, kände jag Herrens närvaro mäktigt.
 
 

Spurgeon tittade på honom, och utan att tveka svarade han 'Skriften säger, "Bäddade jag åt mig i dödsriket, se så är du ock där." (Ps. 139:8). Vad än den här mannen upplevde i den katolska katedralen så hade han ingen anledning att beskriva det som att Herren var där. Men känslomänniskor längtar efter att få känna.
 
 

Jag kommer ihåg en kvinna för ca 40 år sedan som alltid pratade på detta sätt. Hon krävde alltid att få veta 'Känner du Herrens närvaro?' (Tråkigt nog för hennes skull, så dog hon före den karismatiska rörelsens tid). En gång berättade hon för mig att hon varit på ett bröllop mellan två ofrälsta som vigdes i rådhuset. Hon sa att hon då hade känt Herrens närvaro mycket påtagligt under ceremonin. 
 
 

Det är tragiskt när kristna människor talar på det här sättet, de missar så mycket. Vi känner inte Guds närvaro genom någon flyktig känsla, utan genom att komma ihåg alla de förmåner vi finner när vi tänker på vad Bibeln menar när den talar om närhet till Herren. Då har det ingen betydelse om vi är dåliga på att känna, eller om vi är de mest känslosammaste och upprymda människor i världen, vi blir alla styrkta och uppmuntrade av vetskapen om att Herren är nära.
 
 

Hur kan jag vara säker på att jag kan få del av alla förmåner som vi listat upp här. Svaret finner vi i Psalmen: "Herren har sin umgängelse med dem som fruktar Honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem." (Ps. 25:14). 
 
 

Ett löfte på vissa villkor

Löftet är på vissa villkor. Även om Kristus alltid är nära så kommer Han inte att alltid att handla med oss som om Han vore det. Han kommer inte alltid hjälpa oss i svårigheterna, hålla oss ifrån att falla i synd, gripa in i våra liv, svara på våra böner, träna oss, föra oss rätt, överbevisa oss om synd, ge ljus över Ordet eller ens använda oss. Alla dessa saker sker på ett villkor, och villkoret är "Herren har sin umgängelse med dem som fruktar Honom". Vi måste frukta och lyda Honom. Vi måste ära och respektera Honom. Psalmisten säger också: "Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam komma de som utan sak handla trolöst." (Ps.25:3). Vi måste också ta vår helgelse på allvar om vi vill få del av alla dessa löften som har med närhet att göra.
 
 

Ett annat villkor är "Led mig i din Sanning och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid." (Ps. 25:5). Vi måste ta Hans ledning på allvar. Vi får inte gå genom livet som om vi vore fria till att gå vart vi vill, eller göra vad vi vill. Vi måste alltid komma ihåg att vi är bundna till att söka Herrens ledning i alla våra avgörande beslut.
 
 

Det är underbart att genom tro se att Kristus är nära varje dag. Vi går upp på morgonen, går till jobbet, och säger till oss själva: 'Kristus är nära mig, Han vakar över mig, Han är redo att gripa in i min situation, Han vet exakt vad som kommer att hända mig, Han är beredd på att svara på mina böner, Han är så nära att Han kan göra allt som behövs med en gång, Han kommer att träna mig och styrka mig, Han ser allt och jag vill därför vara Honom till behag och ära Honom och älska Honom.
 
 

En övertygelse, inte en känsla

Guds närvaro är inte en känsla utan en verklighet, en tro, en övertygelse som ser och värdesätter vad den närheten innebär. Att komma ihåg dessa "tjänster" som Herren gör mot sitt folk, är värt mer än tiotusen sensationella känsloupplevelser. Vi behöver bedja dagligen om att Herren vill uppenbara det Kristus gör för oss dagligen, att Han ville skriva dem på vårt hjärta och i vårt sinne. Då ska vi i tro, veta att Han är nära.

                                    Artiklar