På grund av sitt fall är människan fullständigt oförmögen att tro evangelium till frälsning. Hon är helt död, blind och döv när det gäller det som har med Gud att göra. Hennes hjärta är bedrägligt och helt korrumperat.Hon har ingen fri vilja utan hennes vilja är bunden till hennes onda natur. Därför varken vill eller kan hon, välja det goda framför det onda när det gäller andliga ting.
När man säger att människan är totalt fördärvad av synd så menar man inte att hon är så ond som hon har möjlighet att vara. Det betyder att hela hennes varelse är påverkad av synden.Därför är det omöjligt för henne att ta första steget mot Gud. Till följd av detta krävs det något mer än den Helige Andes hjälp till att föra en syndare till Kristus. Det krävs en ny födelse genom vilken den helige Ande väcker syndaren till liv och ger henne en ny natur. Syndaren bidrar inte med tro för sin frälsning utan tron är en gåva som syndaren får vid sin frälsning. Tron är Guds gåva till syndaren - det är inte syndarens gåva till Gud.
Människans fria vilja
Människans natur blev allvarligt påverkat av fallet, men inte till en grad av total andlig oförmåga. Gud ger varje människa nåd till att kunna vända om och börja tro, men Han gör inte intrång i människans frihet. Varje syndare har en fri vilja och hennes plats i evigheten avgörs av hur hon väljer. Med människans frihet menas att hon kan välja det goda framför det onda i andliga ting och att hennes vilja inte är styrd av hennes onda natur.Syndaren har makt att antingen samarbeta med Guds Ande och bli frälst eller stå emot Guds Ande och gå förlorad. Den förlorade syndaren behöver Guds Ande till hjälp, men hon behöver inte bli född på nytt innan hon kan tro, eftersom tro är människans handling och den föregår den nya födelsen. Tro är en gåva till Gud från människan. Tro är människans bidrag till sin frälsning.
BIBELSTÄLLEN SOM STÖDER LÄRAN OM GUDS SUVERÄNITET |
Och detta är domen, att när ljuset hade kommit i världen, människorna dock älskade mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar voro onda. |
Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen. |
|---|
T-Totalt fördärv
|
|
U-Ovillkorlig utväljelse
|
|
L-Bestämd försoning
|
|
I-Oemotståndlig nåd
|
|
P-Bevarande av de heliga
|
