EN BIBLISK ANALYS AV JUDAISM OCH LANDET ISRAEL IDAG
Alan Morrison
|
Det finns vissa bibelverser som utmärker sig för att orsaka kontrovers och oenighet.
Till exempel, "..med allt sitt hus
..."(Apg 16:34, 18:8) har hållits fram och orsakat oenighet i dopfrågan: frasen "
och fängslat honom för tusen år
" (Upp 20:2) har skapat oenighet angående den sista tiden : orden "Sådant är gott och välbehagligt inför Gud vår frälsare, som vill att alla människor
skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen
" (1 Tim 2:3-4) har vållat oenighet när det gäller konceptet universell nåd, en krasst
bokstavlig förståelse av Herren Jesu ord "Den som äter mitt kött och dricker mitt blod
" (Joh 6:54) har gjort så att transubstantiationsläran trätt fram. Fraser som dessa
har delat Församlingen genom hela historien - inte p g a att den Helige Ande är otydlig,
utan p g a bristande hermeneutik (tolkning av Skriften) hos fallna kvinnor och män. En annan fras som vi kan lägga till de övriga är "och så skall hela Israel bliva frälst
" (Rom 11:26). Ibland dagens evangelikala är den allmänna tolkningen den att strax
före tidens slut skall det bli en massomvändelse av alla nu levande judar, efter
köttet. Existensen sedan 1948 av den jordiska nationen Israel i Mellanöstern ses
därför av många som en del av detta fenomen. När vi nu närmar oss år 2000 går det därför ett
enormt intresse av nationen Israel och judendom genom hela Församlingen. På vissa
håll har detta intagit människor helt och hållet. Det ser ut som om vi idag får bevittna
ett korståg av judaisering vilket minst sagt är lika förödande som det aposteln Paulus
gick emot i sin tjänst. I denna skrift är det vår mening att undersöka dessa ideer
i ljuset av den klara undervisningen i Guds Ord. Vi är helt förvissade om att hade
man ej missat att klart uttyda Guds Ord så hade det inte lett till en felaktig uppdelning
av Guds folk under evangeliets tidsålder. Vi är ju kallade till att vara en flock
under en Herde. Vi vädjar till våra läsare att inta samma attityd som judarna i Berea
hade (Apg 17: 10-11) genom att kolla alla våra bibelreferenser och noggrant väga vår
undervisning gentemot Skriften. "Därför måste det bero på tro, för att det skulle vara av nåd, så att löftet kunde bli beståndande för all hans säd, icke blott för dem som hörde till lagens folk, utan också för dem som allenast hade Abrahams tro. Han är ju allas vår fader..." (Rom 4:16) "Dessa ord hava en djupare mening; ty de båda kvinnorna beteckna två förbund. Av dessa kommer det ena från berget Sina och föder sina barn till träldom, och detta har sin förebild i Agar. Berget Sina kallas nämligen i Arabien för Agar och svarar emot det nuvarande Jerusalem, ty detta lever med sina barn i träldom. Men det Jerusalem, som är där ovan, det är fritt, och det är vår moder". (Gal 4:24-26). Strax före den 25 december 1997 kunde man med stora bokstäver läsa på första sidan av en av Englands stora nationella dagstidningar: " Det har aldrig hänt". Ovanför denna rubrik fanns en bild av Jesu födelse. Den antikristliga författaren A.N Wilson ville med denna artikel visa på att Inkarnationen aldrig har hänt. Från prästerskap, biskopar och proletariatet hördes inte ett knyst angående denna artikel, ingen höjde sin röst. Det var en hädisk skrivelse, men den var politisk korrekt. Föreställ dig nu vad som skulle ha hänt om det istället varit en bild ovanför samma rubrik som istället för bilden av Jesu födelse föreställde Mohammeds resa från Mecca till Medina, eller Gautana Siddharta Buddha sittande under ett Bunyanträ i Bihar eller Arjuna och Krishna åkande i sin vagn under samtal, eller David Ben Gurion när han blev invald till förste premiärminister i Staten Israel 1948. Tänk vilket ramaskri det skulle ha utlöst från den stora massan - för att inte tala om reaktionen från alla pastorer och ledare inom kyrkan. Jesus Kristus får man häda hur mycket som helst, men att kritisera, om än så lite någon av de religiösa rörelser som finns i världen, det är förbjudet. Detta är den världsvida agendan för "politisk korrekthet" på det religiösa området. Det har också blivit den ekumeniska rörelsens agenda, under ledning av den socio-politiska organisationen - Kyrkornas världsråd. Hursomhelst, denna tystnad när det gäller att avslöja falsk religion har spridit sig ända in i hjärtat av evangelikalismen. Det fann en tid när bibeltrogna kristna såg både romersk-katolisism och judendomen efter Golgata, som falska religioner från vilka människor behövde befrias genom Jesu Kristi evangelium. Under senare år har en förändring skett. Många evangelikala ser nu på den romersk-katolska kyrkan som ännu ett samfund i den sanna kristna kyrkan och har även upptagit dagens judendom ibland sig. De ser även på den moderna antikristliga staten Israel i Mellanöstern som uppfyllandet av biblisk profetia! P g a att så många bekännande kristna har gått in under lögnen "politisk korrekthet" - ett organiserat och etablerat undertryckande av sanningen - går det ej att lugnt och sansat föra en öppen diskussion i dessa ämnen utan att väcka upprörda känslor och bli överöst med anklagelser som "antisemit" och "rasist", bara man öppnar munnen och vågar sig på en analys av hur det förhåller sig. Denna absurda atmosfär av "politisk korrekthet" som tagit sig in på den kristna scenen är ett stort hinder för att kunna göra en ärlig analys av, och diskutera en rad olika ämnen. ännu mer störande är det faktum att i vissa kristna sammanhang avgörs ens kristna tro efter vad man tror om Israel och judendom. Som exempel kan nämnas ett nyligen utgivet 'judiskt-messianskt' nyhetsbrev där det fastslagits att p g a att Metropolitan tabernacle-församlingnen i London säljer en bok som heter "The church is Israel today" (Den undervisar om att Guds Israel under det Nya Förbundet är Församlingen) "är den mer som en grav än tidigare under Spurgeons tid då den var ett hur fyllt av tillbedjan. Nu har den ICHABOD skrivet över hela sig." (Jacov Prasch, Moriel Prayer and newsletter:UK & Ireland Edition, nr 10, våren 1998. s. 22). Detta är verkligen en allvarlig dom. Det hebreiska ordet ICHABOD betyder "ingen härlighet", "härligheten är borta" (1 Sam 4:21). Att fastslå att det inte finns något av Guds härlighet i en församling bara för att de sålt en bok, eller har en ståndpunkt i en eskatologisk fråga (läran om den sista tiden, de yttersta tingen) vilken ej är i strid med evangelium är verkligen schismatiskt och skadligt för enhetens sak ibland Guds folk. De borde vara så mogna att de kan hålla olika ståndpunkter i sekundära ämnen. Det är p g a detta som författaren upplever det nödvändigt med denna artikel. Det råder ingen tvekan om att en modern form av judaism har gripit många grenar inom den bekännande Församlingen och vi behöver lyfta fram och påminna oss om vad Paulus skriver till galaterna. Det verkar som om en villkorslös kärlek till den moderna staten Israel har blivit en "trosartikel" ibland bekännande evangelikala kristna. Som en konsekvens av det har alla möjliga påståenden utan belägg kommit från arroganta kristna vad gäller judendom och Israel. Här kommer några av alla de påståenden som görs idag. 1 .Att judarna och en jordisk nation fortfarande är Guds utvalda folk idag. 2 . Att hedningar som omvänt sig till Kristus är lägre stående än de som omvänt sig till Kristus utifrån judendomen. 3 . Att staten som kallas Israel i Mellanöstern är uppfyllelsen av biblisk profetia och ett tecken på att Herren Jesu Kristi återkomst är i annalkande - antingen för uppryckandet eller den andra tillkommelsen, beroende på vilket trossystem man anammar. 4 . Att om vi uppmuntrar judar ute i världen till att emigrera till Israel så skyndar vi på Kristi återkomst. 5 . Att hedningarna har ett ansvar givet av Gud, att stödja den moderna staten Israel på alla sätt man kan - även ekonomiskt. 6 . Att judarna är kristendomens sanna rot och ska därför hållas i stor vördnad. 7 . Att det bara är p g a den "tillfälliga" förkastelsen av judarna som hedningarna överhuvudtaget kan bli frälsta. 8 . Att judarna inte behöver bli födda på nytt eftersom de redan är Guds utvalda folk. 9 . Att judarna som kommer till tro på Messias inte behöver bli en del av den kristna Församlingen, vilken är inrättad speciellt för hedningar som omvänt sig till Messias, utan skall istället samlas i s k Messianska församlingar. 10 . Att judar som "accepterat Messias" ska fortsätta med alla ritualer och högtider enligt den Mosaiska lagen - även ha lördagen som sabbatsdag - t o m hålla obibliska högtider som Hanukkah. 11 . Att de som säger (vilket Bibeln klart lär) att Gamla Förbundets löften till Israel nu har uppfyllts i Kristus och Hans troende folk, är skyldiga till villfarelse vid namn "ersättningsteologi". 12 . Att de som skriver en artikel som denna representerar höjden av hädelse, är rasist, är antisemit och kommer att dra dom över sig. Det är uppenbart att varje enskild individ inte bejakar alla dessa påståenden - vissa är ju motsägande - men de är en samling av de som författaren fått höra ifrån olika håll de senaste åren. Den här analysen är inte på något sätt gjord med avsikten att väcka avog mot det judiska folket, det vill jag få sagt. Tvärtom så vill vi få bort skiljelinjen mellan kristna och vara en pådrivare till judarnas frälsning genom att uppmuntra bibelbaserad evangelisation istället för en evangelisation som är utformad av judarna själva tillsammans med teologiskt okunniga kristna. Här kanske det är av vikt att säga att författaren själv är av judisk-sefardisk bakgrund och har därför full förståelse för detta - han har en far, en syster och andra släktingar som han verkligen vill se komma till tro på Kristus. Vi är beredda att bli anklagade för att vara "antisemiter" och "rasister" ifrån vissa judiska och kristna håll. Men att sjunka så lågt, att man anklagar på detta sätt är mycket oseriöst, manipulerande och helt klart så förhindrar det en ärlig och fruktbärande diskussion. Vi har nyligen bevittnat ett sådant beteende i det att de som organiserade en kristen händelse - vars mål var att evangelisera judar - blev anklagade av en judisk Rabbi för att praktisera "andlig nazism" (se artikeln "Jag tror på Jesus-inte Hitler" av Nick Howard, Daily telegraph, 20 feb 1998). Vi ser ständigt denna sorts manipulation ifrån judar. Genom att gömma sig bakom förföljelsen av judar i nazityskland, söker de genom subjektiva känslor att förhindra kristna ifrån att föra någon som helst diskussion i ämnen som rör judarna och Israel utifrån Bibeln. Ett typexempel på detta hittar man på Internet - "Antisemitismen in the New Testament" av Scmuel Golding. Han skriver: "De kristnas kärlek till judarna är en sorts hat. De älskar juden, ändå hatar de honom för att han är den han är. De ser honom som en blind varelse och i behov av att förändras till att bli en troende. När missionerandet misslyckas eller avspisas förändras strax kärleken till judarna och övergår i hat och förakt. Vi blir inte lurade av dagens kristna, handklappande, judiskälskande fundamentalister. De undervisar samma antisemitiska läror som kyrkan alltid gjort. Taktiken är annorlunda, men vi vet att deras budskap är detsamma. Varje jude som respekterar eller tillåter sig tro på Nya Testamentet är enligt min åsikt i samma klass som en jude som försöker rättfärdiga Hitlers Mein Kampf, eller en som försöker överskyla nazisternas dåd." Medan det stämmer att kristna ser judarna ( liksom alla andra icke troende) som andligt blinda och i behov av att komma till tro på Jesus Kristus, så ligger det ingen sanning i påståendet att kristna skulle hata judar. Kristna känner mycket nöd för alla otroende, både judar och hedningar. Att jämföra kristna med nazister och Nya Testamentet med Mein Kampf är att hänge sig åt den mest extrema form av känslomässig manipulation. Det sorgliga är att många kristna fallit för samma sorts manipulerande. De kommer att försöka svärta ned denna artikel genom att kalla den ett exempel på "antisemitism" och "rasism". Vi kommer ej att låta oss nedslås av sådana omdömen. För det första är det helt felaktigt att begränsa ordet "semit" till enbart någon som tillhör den judiska religionen. Enligt Merriam-Webster's Dictionary är en semit en som: "är medlem av något av de många folk i gamla tiders sydvästra Asien vilka är bl a Akkadians, Phoenicians, Hebreer och Araber." Så att använda ordet "antisemit" för att benämna någon varande anti-judisk är helt felaktigt. För det andra så finns det ingen "judisk ras" - en term som många helt felaktigt använder idag.Encyclopedia Brittanica fastslår; "Beskrivningen 'ras' har använts när det gäller språkgrupper (den ariska rasen), nationella grupper (den skotska rasen), religiösa grupper (den judiska rasen), hela mänskligheten (den mänskliga rasen) men detta sättet att använda ordet på är biologiskt och vetenskapligt meningslöst." Lika meningslöst är det därför att anklaga denna artikel för att vara "antisemitiskt" och "rasistisk". Inför Gud är det fullt tillåtet att debattera dessa ämnen. Likaväl som det är tillåtet att granska påståenden om Islam - t ex att de tillber samma Gud som de kristna (vilket är falskt), eller att de har samma fader som de kristna, nämligen Abraham (vilket också är falskt, Gal 3:29) - måste det ju vara lika tillåtet för oss som mogna kristna att granska alla de snurriga påståenden som görs om judafolket och Israel idag och tala om vad Bibeln säger i ämnet. Vår plan är att börja med att undersöka judendomen och Israel, och jämföra gammaltestamentlig judendom med vad Bibeln säger. Sedan vill vi också undersöka alla påståenden som görs idag angående nationen Israel och jämföra dagens nation i Mellanöstern med den som Bibeln talar om. Detta innehåller dagens judendomFörst vill vi se varifrån termen 'jude' härstammar. I Skriften hänvisar ordet till en medborgare i staten Juda (t ex 2 Kon. 16:6; 25:25). I Nya Testamentet används ordet "jude" för att visa på någon som tillhör den judiska religionen - i Johannesevangeliet används ordet 68 gånger, då Johannes under stor smärta vill visa på den skymfande naturen hos det judiska motståndet mot kristendomen och avskaffandet av dess religiösa grundvalar. Ordet jude härstammar från ett hebreiskt ord som betyder pris och lov. Paulus är inne på detta när han 'leker med ord' i Rom 2:29 där han säger att en jude är en som "..har sin berömmelse, icke från människor, utan från Gud". Vi kommer att titta närmare i detalj på denna viktiga vers senare i vår studie. När vi i korthet ska jämföra den moderna judendomen och dess anammande med den sorts judendom som är uppenbar i Bibeln, måste vi ha klart för oss att det inte alls handlar om samma sak. Den moderna judendomen har vissa saker som man kan associera till det Gamla Förbundets religion i Israel, men har i verkligheten mycket lite gemensamt med den sanna religionen det står om i Bibeln. Den moderna judendomen kan jämföras med den som fariseerna och de skriftlärde omfattade, dessa vilka Herren Jesus tog strid med. Detta religionsutövande fortsatte att öka och systematisera sig efter Jesu korsfästelse, och ännu mer efter Jerusalems och templets förstöring år 70 e. Kr. Johannes har vid flera tillfällen lagt märke till "stridiga meningar bland folket" (Joh 7:43, 9:16, 10:19) som orsakades av Jesu ankomst. Splittringen var av olika omfattning, men bestod av å ena sidan den stora folkmassan som följde fariseerna och å andra sidan den lilla flocken som blev Hans lärjungar och därigenom förstlingsfrukten av den kristna församlingen som är uppbyggd av både f d judar och hedningar. Efter Jerusalems förstöring år 70 e Kr. spriddes båda grupperna - otroende judar och den kristna församlingen, bestående av både konverterade judar och hedningar- ut i Europa och Mellanöstern. De tog sina religioner med sig. Församlingen började att evangelisera världen (i överensstämmelse med Apg 1:8)och de otroende judarna började att hålla samman under sitt trossystem vilket vid den tiden hade sina rötter i både Talmudisk fariseism och mystisk Essenism. Från den tiden fram till nu - från och med Golgataverket har judaismens varit grundad på att man icke tror att Messias har kommit och på ett hat till allt som hör till kristendomen - har vissa karaktärsdrag behållits. Det främsta karaktärsdraget är att man inte håller sig till Skriftens exklusiva auktoritet. Den enda källan till auktoritär religiös information är Guds skrivna Ord, Bibeln: "All skrift, som är ingiven av Gud, är ock nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse, till fostran i rättfärdighet, så att en gudsmänniska kan bliva fullt färdig, väl skickad till allt gott verk." (2 Tim 3: 16-17) Den förnämsta regeln i både Gamla och Nya Testamentet är att varken ta bort eller lägga till något till Guds Ord. Vi ser detta redan i början av Bibeln "I skolen icke lägga något till det som jag bjuder eder, och I skolen icke taga något därifrån.."(5Mos 4:2), vi ser detta i mitten av Bibeln "Allt Guds tal är luttrat; Han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till Honom. Lägg icke något till Hans Ord, på det att Han icke må beslå dig med lögn."(Ords. 30:5-6), och i slutet av Bibeln kan vi läsa några verser som klart kan appliceras på hela Skriften och ej bara på Uppenbarelseboken: "För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok, betygar jag detta: "Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor, om vilka är skrivet i denna bok. Och om någon tager bort något från de ord, som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok. " (Upp 22:18-19). Så från början till slut är Bibeln, vilken består av både Gamla och Nya Testamentet fullständig och endast den behöver vi för uppenbarelse och undervisning. T o m enbart Gamla testamentet är nog för att "kunna giva dig vishet, så att du bliver frälst genom den tro du har i Kristus Jesus" (2 Tim 3:15). Efter att judaismen har utvecklats och anpassats sedan Jesu korsfästelse, kommer den judaism som råder idag inte först och främst från den religion som Jehova uppenbarade på berget Sinai, eller från de auktoritära Heliga Skrifterna i Bibeln, utan från människogjorda skrifter vars riktlinjer är lagiska och antikristliga. På tre olika sätt misslyckas dagens judaism med att uppehålla Skriftens fulla auktoritet. 1. Den förnekar Nya Testamentets auktoritet Augustin av Hippo sa: "I det Gamla Testamentet är det Nya gömt; i det Nya testamentet är det Gamla uppenbarat". "Den kommande Messias" är huvudtemat i Gamla Testamentet. "Messias har kommit" är huvudtemat i Nya Testamentet. Nya Testamentet är den gudomligt inspirerade utväxten ur det Gamla. Herren instiftade den judiska nationen med sin speciella sammansättning av civila och ceremoniella lagar för att kommunicera framskridandet mot Messias ankomst (Gal. 3:19). Allting i deras lag pekar fram mot Kristi ankomst (Kol. 2:16-17). Så när Han slutligen kom borde de ha tagit emot Honom (Joh 1:11) Och när den nya uppenbarelsen som blev Nya Testamentet var given, skulle de också ha tagit emot det som auktoritärt. Det är så, att judaismen efter Golgata aldrig har accepterat Nya Testamentet och dess författare som auktoritära. Den ansedda Judisk Encyclopedia skriver om aposteln Paulus att han är en antinomian och en gnostiker, att han svärtar ned Guds folk genom att predika evangelium till hedningar:" Genom att släppa in den hedniska världen genom en vidöppen dörr, orsakade Paulus en uppsjö av hednisk mytologi under gnostiska och anti-gnostiska namn och formler. Inte undra på att han ständigt blev angripen och slagen av ledarna i synagogorna." Orden av Messias själv, som de är nedtecknade i Nya Testamentet döms ut av auktoriteter inom den moderna judendomen för att vara tagna antingen från fariseernas eller essenesernas lära: "Många av Jesu uttalanden kan härledas till rabbinska uttalande som var i omlopp i den fariseiska skolan ; och många meningar om ej hela kapitel har tagits över ifrån essenernas skrifter." Påståendet att hela kapitel av Nya Testamentet skulle vara tagna från essenernas skrifter är verkligen vilda påståenden som ska avslöjas för att vara det de är - falska och missledande. Detta är speciellt viktigt att avslöja då det är ett rådande påstående inom New age-rörelsen idag. Essenernas sekt är aldrig direkt nämnd i Nya Testamentet till skillnad mot fariseerna och saduccerna som framstår så tydligt i alla fyra evangelierna. Orsaken till detta är antagligen för att de aldrig hade avsikten att konfrontera Jesus direkt och att de var benägna att leva i avskildhet. Det finns iallafall många indirekta referenser till dem av vilka vi kan lära en hel del. Ordet Essenes kommer ifrån östarameiska, hasen vilket betyder 'de fromma' (härifrån kommer namnet på en ortodox judisk gren Hasidim).Essenernas sekt (200 år f. Kr - 200 år e.Kr ca) var en asketisk, kommunitetsbaserad, judisk monastisk order som såg sig själva som det sanna Israel. I vissa avseenden liknade de fariseerna, när det gällde rituell renhet och hållandet av lagen. Det hände t o m att de "överglänste" fariseerna ibland på dessa områden. Men under det att de så strängt höll sig till lagen så la de till mycket av arbete och praxis som i bästa fall innebar att överträda den mosaiska lagen och i värsta fall handlade det om ren trolldom och vidskepelse. Till exempel så avgudades solen och de bad ivrigt till solen innan dess uppgång (J. Hastings, Dictionary of the Bible, T & T Clark, 1898, vol 1, s. 769). De brukade många olika magiska och esoteriska böcker, de praktiserade spådom och utvecklade en detaljerad lära om änglar och kosmos som långt överskred Mose undervisning i Bibeln (J. Hastings, Dictionary of the apostolic church, T & T Clark, 1915, s.368). Deras undervisning om änglar var faktiskt tagen ifrån magin (Chamber's Encyclopedia, George Newnes, 1963, vol V, s.395), och på många sätt, som Chamber's Encyclopedia skriver, var Essenerna "gnostikernas och kabbalisternas föregångare" (Kabbalisterna är judisk gnosticism och vi kommer att skriva mer om detta längre fram). Kunskapen om att essenernas änglalära kom utifrån magin blir ännu mer tydlig när vi får veta att ibland magikerna ' fanns det en stark tradition som förespråkade att man använde sig av heliga och ockulta krafter (Merril C Tenney, The Zondervan Encyclopedia of the Bible, 1975, vol IV, s. 31). Vi kan också läsa att dessa magiker " kommunicerade med onda andar och...de var väl bekanta med utövandet av modern andlighet och mesmerism." (G.H Pember, Earth earliest ages and their connection with modern spiritualism, theosophy, and buddhism, G.H Lang, 1876, s.162). Så influensen ifrån essenerna var helt klart ockult. Med hänsyn till dessa omständigheter - skulle det vara troligt - som den 'ledande' Judiska Encyclopedin' menar - att stora delar av evangeliet - och då allrahelst Herren Jesu Kristi egna ord - skulle vara ett plagiat ifrån Essenerna? Om sanningen skall fram så är det mycket större likheter mellan essenism och sentida gnosticism än mellan essenism och Jesu undervisning. En ledande källa skriver: ' Påståendet att...Kristus själv skulle ha ett samband med essenerna, är verkligen osannolikt' (F.L Cross & E.A Livingstone, The Oxford Dictionary of the Christian Church, O.U.P, 1983, s.471).Här kommer några klara skillnader mellan essenism och kristendom. Jesus drog sig inte undan, till skillnad från essenerna, inte heller förespråkade Han att man drog sig undan från världen (Joh. 17:15-18);Han förskjöt inte heller gamla och fysiskt handikappade (Mat 12:9-13; 15:30), Han förespråkade aldrig att man skulle hata sina fiender heller till skillnad mot essenerna. Han renade aldrig sig själv innan Han åt med syndare (Matt 9: 10-13); Han varken förespråkade eller praktiserade vegetarianism (Matt 14:19), Han trodde inte att besmittelse och orenhet kom från oren mat, orena kläder eller orena människor (Matt 15:11) - och ändå var allt detta en del i att vara en essene. Deras bundenhet till reningslagarna var så fast, att om en medlem - p g a att ha begått synd - blev exkommunicerad från gemenskapen så svalt han ihjäl eftersom han ej tillät sig äta av den orena mat som världen utanför gemenskapen hade att erbjuda. Essenerna hade också ett mycket högt utvecklat elitistiskt system inom sekten, så de mer 'avancerade' medlemmarna trodde att de blev orenade om de kom i fysisk kontakt med, eller åt mat som lagats av, noviser. Det är ju mycket troligt att Jesus åsyftade essenerna när Han gjorde det märkliga uttalandet: "I haven hört att det är sagt:'Du skall älska din nästa och hata din ovän" (Matt 5:43). Ingenstans i Gamla Testamentet finns tanken om att hata sin ovän och älska sin nästa förespråkad enligt Judisk lag (3Mos 19:17-18). Däremot finns det ett antal sådana referenser i de essenska dokument som hittades i Qumran år 1948 (G.Vermes, The Dead Sea scrolls in English, 'Penguin Books', 1975, s. 72-73,91). Av detta kan vi dra slutsatsen att Jesus Kristus var långt ifrån en essene, Hans lära var istället raka motsatsen till essenernas lära. Trots detta berg av motbevis mot att Jesus var en essene och förespråkade essenernas lära, så säger den Judiska encyclopedin annorlunda. Anledningen till detta kan bara vara den att man vill underminera Nya Testamentets auktoritet och vittnesbörd. Det är uppenbarligen ingen överraskning att den moderna judaismen inte aktar Nya Testamentet som auktoritär Skrift. Frågan blir om den vilar på någon annan auktoritet? Detta för oss till det andra sättet som den moderna judaismen inte håller Skriften som auktoritet på. 2. Den framhåller Talmud som den auktoritära skriften En av de främsta saker som Herren Jesus Kristus höll emot fariseerna var att de höll sig till människogjorda stadgar framför den Heliga Skrift. Detta förde ju folket in under onödiga bojor (t. ex Matt 15:8-9, 16:11-12, 23:1-4, 23, jämför Tit 1:14, Matt 11:28-30). Vid ett tillfälle frågade de judiska ledarna Jesus : "Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta." Då svarade Jesus: "I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade : Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig; och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud."(Matt 15: 2, 7-9). När Jesus vid flertal tillfällen sa till de judiska religiösa ledarna att "Har ni aldrig läst..." var Han helt klart medvetet ironisk. Han visste ju mycket väl att de hade "läst" det Gamla Testamentet till vilket Han refererade. De skriftlärdas hela tid, från morgon till kväll användes till att med stor noggrannhet skriva kopior av Skriften. Så de hade verkligen "läst" Skriften men de hade inte fört över dess betydelse i vardagslivet, inte heller låtit den bli den enda regeln för tro och verksamhet, enligt vad Gud säger i sina bud(5 Mos 4:2, Ords 30: 5-6). Från den tiden och framåt - och speciellt efter templets förstöring år 70 e. Kr. - har judaismen i sin otro fortsatt att centrera sin lära kring de människogjorda Talmudiska skrifterna först och främst. även om det från judiska håll sägs att de visst håller Gamla Testamentet som sin högsta auktoritet så finner man oftast att de allegoriserar texter på de mest konstiga sätt, i detta liknar de mycket de lärda kristna liberalerna som hängav sig åt bibelkritik vid universitetens teologiska avdelningar. Vad man än säger ifrån judiskt håll så är sanningen den att de människogjorda Talmudskrifterna går före det inspirerade Guds Ord för de flesta judar. Men det finns ett undantag och det är en sekt som är känd under namnet Karaites. De vägrar att erkänna några rabbinska skrifter som gör tillägg till Skriften. Det intressanta är att andra judar ser med förakt på dessa som tillhör Karaiterna. Man kan läsa i en ordbok över judiska termer som är utgiven av 'The Jewish American-Israeli Cooperative Enterprise (A.I.C.E.) att: " En heterodox (villfarande) judisk grupp som uppstod under det åttonde århundradet e.Kr. i opposition mot rabbinismen. De la vikt vid det skrivna ordet under det att de kritiserade den "talade lagen". Denna förnedrande syn på de Tora-baserade Karaiterna kan vi förnimma hos den judiske poeten Walter Lichtenfeld Field när vi läser hans poem "The peoples epic". Här beskriver han en dispyt mellan Karaiterna och Talmudiska rabbiner: "Med Saadia har Gaonate (Talmudiskt lärdom) nått sin höjdpunkt, Karaiterna vidhåller att de talar för judaismen, men Saadia bevisar att deras argument inte håller." Den moderna judendomen håller Talmud som auktoritet före Skriften. I Talmud kan man läsa: " Min son, var mer noggrann i att hålla de skriftlärdas ord än Torans ord." (Erubin 21b). I enlighet med detta kan man läsa i Judisk krönika att i äkta yeshiva (religiös undervisning) är judarna hängivna Talmud på bekostnad av allt annat (26 mars 1993). I den ledande Judiska encyclopedin står det: De som höll sig till judendomen kände ingen tvekan om att Talmud var i samma klass som Bibeln när det gällde att vara källan till instruktion och ledning angående religiösa problem" (The Jewish Encyclopedia, Funk & Wagnalls, 19, Vol.XII, s. 26). På ett annat ställe kan man läsa detta ännu mer tydligt : "För majoriteten av judarna är Talmud fortfarande den överlägsna auktoriteten inom religionen." Om man läser Talmud i originalversion (inte den version som är sanerad) kan man bl a läsa att en man ska tacka Gud varje dag för att han ej är skapad till hedning, kvinna eller slav (Menahoth 43b-44a), att Jesus blivit kokad i avföring i helvetet (Gittin 57a), att de som läser Nya Testamentet är anatema (Sanhedrin 90a. Rosh Hashanah 17a) och att det är judars skyldighet att bränna kristen litteratur (shabbath 116a), vilket faktiskt händer i verkligheten. Den 23 mars 1980 till exempel , brändes hundratals Nya Testamenten i enlighet med uppmaningarna i Talmud. Detta gjordes under ledning av Yad Le"akhim, en judisk religiös organisation som understöds av Israels religiösa ministerie ( Israel Shahak, Jewish history, jewish religion: The Weight of Three Thousand Years, Pluto Press, 1997, s.21. Den här viktiga boken av dr Shahak - israelisk jude som satt i koncentrationsläger under nazisterna, är f.d professor vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och vill stå upp för att avslöja sina landsmäns lögner - borde läsas av alla kristna som söker att förstå den sanna utvecklingen av staten Israel och det judiska folket). De flesta icke-judar är helt ovetande om den natur som Talmud och den moderna ortodoxa judaismen har, att den sätter juden högt över alla andra. Anledningen till detta enligt dr. Shahak i sin bok är att "rabbinerna gör vilseledande ändringar och tar bort vissa stycken, men utövar ändå det som dessa stycken beskriver. Trots att Talmud är på så fel väg anses den ändå vara den största auktoriteten inom modern judaism och det ställe där rabbinerna söker kunskap. Det är sant att de sekulariserade judarna världen över inte har något större intresse för Talmud, men inom den sionistiska judaismen har har intresset återuppväckts de senaste åren för denna utombibliska källa och den har givit näring åt den Israeliska nationalismen. Det är ingen tvekan om att den är heltigenom antikristlig, håller fram det judiska folkets överlägsenhet och underminerar Bibelns auktoritet. Det tredje sättet som den moderna judaismen inte håller Skriften som auktoritet på är: 3. Den prisar Kabbala för att vara sunt andligt utövande En stor del judar håller Kabbala för att vara en bra andlig väg. Kabbala är ett "teosofiskt system" som har " nära samband med gnosticism och magiskt utövande" (Macmillan Encyclopedia, Macmillan & co, 1986, s. 659). Den beskrivs också som "den dåtida esoteriska, judiska mystiska traditionen inom filosofin innehållande starka element av panteism och var besläktad med neo-Platonism (Hutchinsons Encyclopedia, Helicon Publishing, 1992, s. 453). Vi har redan tidigare noterat att den judiska sekten Essenerna "blev förelöpare till gnostikerna och de judiska kabbalisterna". Alltså är Kabbala den judiska formen av gnosticism. Den Judiska encyclopedin är dum nog att förhäva sig över att . "Gnosticismen var judisk i till karaktären långt innan den blev kristen."(The Jewish Encyclopedia, op.cit, Vo. III, s. 458.). Efter det första århundradet hade judaismen degraderat in i ockultism. Redskapet för detta var Essenernas sekt som hade tagit mycket ifrån persisk Zoroastrianism och andra orientaliska hopkok. Under församlingens första tid så fördes den judiska mysticismen in i Kabbalisternas lära - ett komplext esoteriskt och mystiskt system som applicerade ockult symbolism på det Gamla Testamentet, i mycket på samma sätt som frimurarna gör. Kabbala lade sedermera grunden för ockulta organisationer som Rosenkorsarna och olika transcendentala magiker som Eliphas Lévi (1810-1875) och Aleister Crowley (1875-1947). Kabbala är nu mycket populär hos olika judiska grupper. Det finns också radioprogram i Israel som är till för att sprida kabbalistisk propaganda. Så långt tillbaka som 1990 kommer artikelns författare ihåg att han såg en bok om Kabbala som annonserades påtagligt i en affär i ett av de kvarter i London där befolkningen till störst del är judar. Förordet till denna bok var skrivet av ingen mindre än dåvarande premiärministern i Israel! Det visar bara hur Kabbala har blivit ännu en del av den judisk-israeliska nationalismen. Kabbala har också blivit innereligionen ibland Hollywoodstjärnorna på samma sätt som Beatles och andra höll sig till Maharishi och österländsk mysticism på 60- och 70-talet. Idag är Kabbala kult för judiska filmstjärnor som Barbara Streisand och Jeff Goldblum. även popidolen Madonna har blivit hängiven Kabbala på heltid. Det är det som ligger bakom hennes nya andliga image och 1998 års CD "Ray of Light". I en nygjord intervju med BBC berättar hon att hon dras till Kabbala för att den lär samma saker som Buddism och andra mystiska religioner nämligen "att var och en har kontroll över sitt eget öde" (BBC Worldservice news programme, 0500 hrs, måndagen den 16 mars 1998). Den är i verkligheten "gärningarnas religion" men utger sig för att vara " den högre kunskapens andlighet" vilket all mysticism/gnosticism gör. På Kabbalas hemsida på Internet beskrivs den så här: 1 . Religionens kärna består i att människan själv strävar efter högsta möjliga utvecklingsnivå. Detta bör göras på ett bra och smärtfritt sätt, inte genom lidande. 2 . Det begärda målet - att nå den högsta nivån (beroende på mängden av arbete människan lagt ned på sig själv) är en möjlighet som finns i världen! 3 . Religionen har inte blivit oss given för vår bekvämlighets och nöjes skull, snarare för att visa oss vägen till självförbättring. "Vägen till självförbättring"? Här ser vi att Kabbala bara är ännu en aspekt av den falska frälsning-genom-gärningsreligionen inom judaismen, likadan som fariseernas religion vilken Jesus konfronterade och från vilken Saul från Tarsus blev frälst (Rom.9:31-32; 10:3). Den fallna människan älskar verkligen gärningarnas religion, hon vill verka fram sin egen rättfärdighet istället för att underordna sig "rättfärdigheten från Gud" vilken är uppenbarad i Kristi evangelium (Rom 1:17-18). Och dom som inte vill att deras gärningsreligion ska vara för tråkig och vanlig i dessa new age tider slår in den i en esoterisk förpackning och får den att se ut som en mystisk religion, t ex Kabbala. Magen David eller "Davids sköld" var från början utformad för att vara en ockult symbol men är idag en symbol för judaismen, och den moderna staten Israels emblem. De flesta människor inser nog inte att den sk "Davidsstjärnan" - den judiska symbolen som finns på Israels flagga - kommer från den ockult-gnostiskt inspirerade Kabbala. 1998 års Encyclopedia Britannica förklarar: "Termen "Magen David" som signifierar Gud som Davids beskyddare i den judiska liturgin, brukades bland medeltida judiska mystiker.De ansåg att kung Davids sköld bar på magisk kraft på samma sätt som den tidigare icke-judiska traditionen inom magin hänvisade till den femuddiga stjärnan såsom varande "Salomos stämpel". Kabbalisterna populariserade användandet av symbolen som ett skydd mot onda andar. Den judiska gruppen i Prag var de första som började använda "Davidsstjärnan" som sin officiella symbol och fr o m 1600-talet blev den sexuddiga stjärnan officiell symbol för många judiska grupper och kännetecknet för judaismen, trots att den ej härstammar vare sig från Bibeln eller Talmud. Under 1800-talet hade stjärnan godtagits av så gott som alla världens judar som ett rakt och enkelt emblem för judaismen, såsom kristendomen har korset." (Encyclopedia Britannica CD98, Article on "The Star of David"). Judiska magiker har liksom alla andra ockulta traditioner använt sig av fem och sexuddiga stjärnor (pentagram och hexagram) i sina ritualer och symboler. Encyclopedia Britannica skriver om den sexuddiga "Davidsstjärnan":"Symbolen - som i historien inte bara brukats av judar - uppkom i antiken när den sida vid sida med den femuddiga stjärnan tjänade som ett magiskt tecken eller utsmyckning." Att den moderna judaismen och Israel tagit sina emblem ifrån den hedniska transcendentala magin är mycket svårt att få ihop med Herrens befallning till sitt förbundsfolk Israel i Bibeln om vikten av att vara avskiljd ifrån de hedniska nationernas vägar: "När du kommer in i det land som Herren din Gud, vill giva dig, skall du icke lära dig att göra efter hedningarnas styggelser." (5 Mos 18:9). Förövrigt är det ganska ironiskt att den fem- och sexuddiga stjärnan och swastikan (som den användes av de ockult-influerade nazisterna) var alla från början ockulta symboler som användes inom magin. Man kan tydligt se dom i hinduiska verk och målningar. När vi inser att den moderna staten Israel inte har någonting att göra med Bibelns Israel vars grundare är Jehova, är det lättare att förstå att både Nazityskland och det moderna Israel har sina rötter i det ockulta och i politisk konspiration. Man kan inte betrakta den moderna judaismen eller israelisk sionism utan att ta med inflytandet ifrån den judiska gnosticismen och ockultismen som finns i Kabbala. Därför ser vi att den moderna judaismen inte styrs av den Heliga Skrift, inte heller håller den Bibeln som auktoritet trots dess påstående om att den har sin uppkomst i Gamla Testamentet. Detta är vad som karaktäriserar den moderna judaismen och vad den står på idag. Den är anti-Bibeln och är genomgående antikristlig. När vi nu har identifierat vad innehållet är i den moderna judaismen så ska vi se hur Bibeln beskriver den judiska religionen. Judendomens innehåll enligt BibelnOm vi överhuvudtaget ska förstå judaismen, måste det ske på ett andligt sätt; och för att förstås den på ett andligt sätt måste det ske inte bara utifrån det Gamla Testamentet utan också utifrån det Nya Testamentet. Vi har redan citerat Augustinus: "I det Gamla Testamentet är det Nya gömt, i det Nya Testamentet är det Gamla uppenbarat". Medan det G.Ts Skrifter kan ge en människa "vishet så att du bliver frälst " (2 Tim 3:15), är dom inte kompletta utan den viktiga himmelska uppenbarelsen som vi har i det Nya Testamentet. Och där kan vi se hur de judar som omvänt sig till Kristus såsom Saul från Tarsus och Simon Petrus lägger speciell vikt vid att förklara den verkliga identiteten av en sann jude. Vi har tagit fram fyra sätt på vilket en sann jude kan identifieras utifrån Bibeln: 1. En sann jude är en person ifrån vilken nation som helst, vilken stam som helst och vilket språk som helst som har tro på Kristus Löftets förbund som gjordes med Abraham pekade fram mot Messias, Herren Jesus Kristus, som var den sanna Säden av Abraham i vilken frälsningen under det förbundet skulle fullbordas. När aposteln säger:"Nu gåvos löftena åt Abraham, så ock åt hans säd." (Gal 3:16) så går han till själva hjärtat av förbundet med Abraham. Skriften visar att Abraham trodde på Guds löften om att få många avkommor. Men inbakat i detta löfte var det mäktiga faktum att välsignelsen till hela mänskligheten skulle komma genom En speciell av Abrahams avkommor. Därför kan inte förbundsfolket Israel få se uppfyllandet av löftena till sina fäder i det förbundet om dom inte tar emot Messias, som är det högsta uttrycket för Abrahams Säd. Judarna hade haft århundraden av förberedelse för att ta emot Messias, också vetskapen att Han inte bara skulle vara deras Messias utan också "ett ljus för hednafolken" (Jes. 49:6). Det var detta som låg bakom Petrus predikan till judarna när han sa:"Och sedan hava alla profeterna, både Samuel och de som följde efter honom, så många som hava talat, också bebådat dessa tider. I ären själva barn av profeterna och delaktiga i det förbund, som Gud slöt med era fäder, när han sade till Abraham: "Och i din säd skola alla släkter på jorden vara välsignade." För eder först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna eder, när I, en och var, omvänden eder från eder ondska." (Apg. 3:24-26). Att evangelium blev predikat för hedningarna och deras inträde i konungariket var inte en "B plan" som sattes igång av Herren efter att judarna inte tog emot Messias. Inte heller är dagens predikande av evangelium till hedningarna någon slags parentes tills han än en gång börjar att handla med nationen Israel. Insamlandet av omvända hedningar, tillsammans med omvända judar är huvuduppgiften för evangelium ända fram till Kristi andra tillkommelse och den slutgiltiga domen. Nu ser vi alltså att löftena till Abraham har sin slutliga fullbordan i alla dem som har tro på Kristus och inte i judar enligt köttet. Därför ser vi Abraham beskriven som "en fader för alla som tro" (Rom 4:11), både judar och hedningar."Så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron" (Rom 3:30). Alltså är det så att varken omskärelse (att vara jude) eller icke omskärelse (vara hedning) spelar någon roll för människors frälsning under evangeliets tidsålder (Gal. 5:6; 6:15). Vad som istället räknas är "en tro, som är verksam genom kärlek" (Gal. 5:6) och att vara " en ny skapelse" (Gal. 6:15), vilket är en frukt av pånyttfödelsen och icke genetiskt. Såhär säger aposteln Johannes: "Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom. Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn; och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud." (Joh.1:11-13). I Romarbrevets fjärde kapitel klargör Paulus det faktum att Abraham faktiskt var en oomskuren hedning när han kom till tro. Abraham kan faktiskt kallas kristen snarare än jude (Joh. 8:56) eftersom frälsningen igenom alla tider är genom Kristi fullbordade verk. I Gamla Testamentet låg det framför, i Nya får vi se tillbaka på det. Därför kan vi utan tvekan säga att en jude idag inte är någon från ett speciellt släktled som varje år vid påsk säger "nästa år i Jerusalem". En jude är och har alltid varit en person från vilken nation som helst, vilket språk som helst eller vilken stam som helst som har tro på Kristus, vare sig han är jude eller hedning. Angående de judiska företrädena - att vara " omskuren när jag var åtta dagar gammal,, jag som är av Israels folk och av Benjamins stam, en hebré född av hebréer" (Fil. 3:5) etc. sa Paulus att han räknade allt som avskräde. Detta ord kommer från ett grekiskt ord skubalon, som betyder sådant skräp som man kastar ut till hundarna. En som är jude efter köttet som kommer till Kristus har ingen fortsatt nytta av allt detta eftersom han ser att allt har gått i uppfyllelse i Messias. Det är därför vi säger att en sann jude är en ifrån vilken nation, stam eller språkgrupp som helst som kommit till tro på Kristus. Av denna anledning säger Paulus "Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde." (Gal. 3:9). Med andra ord "Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet." (Gal. 3:29). Abrahams säd (avkommor) idag är alla de som har tro på Kristus. Vi behöver verkligen andlig syn för att förstå dessa ting ! Ett av judarnas stora problem har just varit oförmågan att se saker på ett andligt sätt istället för fysiskt och känslomässigt. Detta har alltid varit det som skiljer en troende jude ifrån en icke troende. Den otroende juden ser bara ett jordiskt land för att vara allt och fullbordan på allt; medan den troende juden vet med säkerhet att det är en andlig verklighet bakom de jordiska skuggbilderna. (Hebr. 11:8-10; 13-16). Därför menar vi att judaismen måste förstås på ett andligt sätt om man överhuvudtaget ska kunna förstå den. En sann jude är en person ifrån vilken nation som helst och ifrån vilken stam eller språkgrupp som helst som har tro på Kristus. 2. En sann jude är en person som blivit född på nytt genom Guds kraft Det stora förbundstecknet i Gamla Testamentet var omskärelsen. Alla manliga efterkommande ifrån Abraham skulle omskäras fysiskt, men bara de som i sanning var frälsta förstod den fulla meningen med detta. Liksom dopet i det Nya Testamentet betecknar att man tvättats ren ifrån synden genom pånyttfödelsen, var omskärelsen en symbol för att man skar bort synden och kastade iväg den. Bakom den här yttre ritualen låg en djupare andlig innebörd som bara de frälsta kunde se. För att omskärelsen på ens kött skulle ha någon andlig mening måste det följa en omvändelse. Så ser vi att när Mose sade till Israels barn: "När...du så vänder åter till Herren, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, av allt ditt hjärta och av all din själ i alla stycken, såsom jag idag bjuder dig..." (5 Mos. 30:2)hänvisade han till bättring och omvändelse som ytterst kom att ske i evangeliets tidsperiod. Till och med den judiska rabbinen Moses Maimonides (1135-1204) förstod att detta hänvisade till tiden för Messias. Snarare än att vara ett löfte om befrielse från fångenskap på denna jorden (vilket Maimonides och judarna felaktigt trodde) så står det om frukten av detta några verser längre ned i 5 Mos. 30:6 att: "Herren din Gud skall omskära ditt hjärta och dina efterkommandes hjärtan, så att du skall älska Herren din Gud, av allt ditt hjärta och av all din själ, för att du må leva." Detta hänvisar helt klart till det andliga verk som sker i hjärtat på en som är jude efter köttet, och som kommer till tro på Messias. Som ett eko av detta är det extraordinära påstående av aposteln Paulus som går som ett svärd rakt igenom den allmänna judiska läran och även igenom den lära en stor del av kristenheten håller sig till idag vilka verkar ha missuppfattat judaismens sanna innebörd. Han säger: "Ty den är icke jude, som är det i utvärtes måtto, ej heller är det omskärelse, som sker utvärtes på köttet. Nej, den är jude, som är det i invärtes måtto, och omskärelse är hjärtats omskärelse, en som sker i Anden och icke i kraft av bokstaven; och han har sin berömmelse; icke från människor, utan från Gud." (Rom 2:28-29). Sann omskärelse är inte bara en yttre förordning utan ett permanent avklädande av synden från det inre livet. Detta kan bara bli gjort av Gud genom Jesus Kristus vår Medlare. Detta är ytterligare en aspekt på varför judaismen måste förstås andligt om man alls ska förstå den. De många missförstånd angående judaismen och Israel har uppkommit just på grund av att man inte klarat detta. Ett av judarnas stora problem har varit att inte förstå saker på ett andligt sätt utan istället på ett materiellt och känslomässigt sätt. P g a detta använder fromma judar phylacteries (små svarta askar som innehåller Skriftrullar) på deras huvud och arm. Men de missförstår verkligen 5 Mos. 11:18, som istället hänvisar till motsatsen mot att placera Skriften på den mänskliga kroppen: "Så skolen I nu lägga dessa mina ord på edert hjärta och edert sinne, och I skolen binda dem som ett tecken på eder hand, och de skola vara som ett märke på eder panna". Detta hänvisar till att Ordets sanning ska få verka i oss vilket David såväl förstod: "Jag gömmer ditt tal i mitt hjärta, för att jag icke skall synda mot dig."(Ps 119:11), och Paulus upprepar detta när han säger. "Låten Kristi ord rikligen bo ibland eder; undervisen och förmanen varandra i all vishet..." (Kol. 3:16). Ytterst menar Paulus i Rom 2:28-29 att en sann jude är en omvänd person som i det Nya Förbundets tidsepok skulle känna Kristus som sin frälsare. Därför kan vi säga att en sann jude är en medlem av den kristna Församlingen, med judisk eller hednisk bakgrund. Som sådan är man omskuren i hjärtat och förstår den verkliga innebörden av den yttre ritualen. Paulus framhåller: " Ty vi äro de "omskurna", vi som genom Guds Ande tjäna Gud och berömma oss av Kristus Jesus och icke förtrösta på köttet " (Fil. 3:3). "Vi"i denna vers hänvisar till "alla de heliga i Kristus Jesus" (Fil. 1:1) till vilka detta brev är skrivet, tillsammans med honom själv. Det var med all säkerhet detta som orsakade Herren Jesu uttalande mot församlingen i Smyrna I Upp 2:9: "Jag vet, vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga." Vad skulle den politiskt korrekta lobbyn göra av detta idag? Var Herren själv månne "antisemit" eller "rasist" eller kanske en "andlig nazist"? Inte alls! Han var en Man av sanning som sade det som människor behövde höra, utan att vika undan för judarnas attacker. Otro på Herren är ett Satans verk. För det är denna världens furste (dvs djävulen) som förblindat de otroendes sinnen (2 Kor. 4:3-4 vilket först och främst hänvisar till otroende judar). De som "säga sig vara judar, men icke äro detta", vilka är "en Satans synagoga" är de som håller före att deras judaism handlar om blodslinjer och förtröstar på köttet. Dessa som till det yttre var judar var de som förföljde de kristna i Smyrna. Trots att de identifierade sig själva som judar så var de i verkligheten inga sanna judar som hade förändrats på insidan - nya skapelser som skulle ha följt Kristus som sin Messias nu när Han hade kommit. De säger sig vara judar men kan inte vara det för de är inte födda på nytt. Det här var rabbi Nikodemus problem. Läs hans samtal med Herren Jesus i Johannes evangeliums tredje kapitel. Där säger Jesus till honom att han måste bli "född på nytt" om han ville få del av Guds rike (Joh. 3:3-5). Nikodemus var vid den tidpunkten fortfarande fast i det jordiska känslomässiga sättet av judiskt tänkande och kunde bara förstå Jesus ord som att ännu en gång bli född rent fysiskt (Joh.3:4,9). Jesus var tvungen att tillrättavisa honom "är du Israels lärare och förstår icke detta?" (Joh. 3:10). Troligen blev Nikodemus så småningom omvänd till fullo (se Joh. 7:50), men vid den här tidpunkten var han en sökare som sa sig vara jude fast han i verkligheten inte var det - som bara kände till andlig sanning som ett religiöst skal, men utan ett omskuret hjärta. En sann jude tar till sig den andliga sanningen bakom Guds Ord och handlar efter den. Och detta har varit problemet med judarna från begynnelsen: en oförmåga att förstå saker på ett andligt sätt istället för på ett fysiskt och känslomässigt. Detta har alltid utgjort skillnaden mellan en troende och en otroende jude. Det är därför vi kan läsa att"Huru skulle denne kunna giva oss sitt kött att äta ?"(Joh. 6:52) efter att Jesus sagt att han är det levande brödet som kommit ner ifrån himmelen, vilket de måste äta. Denna patologiska oförmåga att se den andliga sanningen bakom Jesu ord har varit judarnas stora problem och är det upp till denna dag. " Den är icke jude som är det i utvärtes måtto... den är jude som är det i invärtes måtto...i Anden". Vi sammanfattar att äkta biblisk judaism innebär en religion som kommer inifrån, från hjärtat istället för att vara pålagd utifrån. Det är vad sann religion innebär. En sann jude är en som Guds kraft förändrat på insidan och p g a detta tagit emot sanningen om Jesus Kristus i Skriften. Judaismen enligt Bibeln säger för det tredje att: 3. En sann jude är, och har alltid varit en del av en liten kvarleva ur nationen Israel I början av sektionen i Romarbrevet som handlar om Israel skriver Paulus att "Israel, det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel. Ej heller äro de alla barn, därför att de äro Abrahams säd."(Rom. 9.6-7). Denna vers måste man förstå på ett riktigt sätt eftersom det är ifrån detta påstående den fulla innebörden av judaismen och Israel kan förstås. Vad denna vers vill säga oss är att man måste göra skillnad mellan Israel som nation och de som är sanna judar. Gud grundade nationen Israel utifrån Jakobs tolv stammar och den skulle tjäna ett speciellt gudomligt syfte fram till Kristus kom (Gal. 3:19-29). Sedan den utlovade Säden hade kommit - vilken Paulus hänvisar till i Gal. 3:19, nämligen Kristus, vilket profeterats om i 1 Mos. 3:15 - hade inte längre den gammaltestamentliga nationen Israels nationella och legala status något syfte mer. Men inom den nationella kroppen har det alltid funnits en judisk kvarleva som var sanna troende, som såg fram emot Messias, vilken skulle vara "Israels förlossare". Saul och David var ett klassiskt exempel på en sann judisk troende och en köttslig bekännare som bara ville ta sin tillflykt under förbundets välsignelser men egentligen inte alls hade några andliga intressen. Saul var nitisk för Israel och sig själv medan David var nitisk för Herren. Alla judar enligt härstamningen var inte en del av det sanna Israel, vilket är detsamma som det troende Guds folk. Där var "Jakobs hus, I av Jakobs hus, I som ären uppkallade med Israels namn och flutna ur Juda källa, I som svärjen vid Herrens namn och prisen Israels Gud ." (Jes 48:1). Till det yttre var det en nation som var "uppkallad med Israels namn" - landet Israel. Och helt visst sa de sig tillhöra Herren, med sin mun. Men problemet var att trots den yttre verkligheten, att de använde sig av namnet Israel och prisade Israels Gud så var det "dock icke i sanning och rättfärdighet" (Jes. 48:1). Visst kallade de sig efter den heliga staden och stödde sig på Israels Gud" (Jes. 48:2), men att bara hålla sig under yttre,jordisk välsignelse var inte tillräckligt för att frälsa och leda till ett helgat liv (se Ps. 51:16-17). Men bland de som till det yttre tillhörde förbundets folk fanns det hela tiden en liten kvarleva av troende folk - sanna judar, som förstod den andliga verkligheten som låg bakom det yttre skeendet såsom befrielsen ur Egypten, vandringen i öknen, mannagivandet,djuroffren, rituella tvättningar och det utlovade landet. Det denna kvarleva upplevde under den mosaiska lagen förde inte in dem under mer och mer obegriplig legalism utan rakt i armarna på sin Frälsare, deras frälsnings Klippa, den Smorde. Men återstoden av Israel - den otroende majoriteten - var en styggelse för Herren. Jesaja säger:" Om Herren Sebaot icke hade lämnat en liten återstod kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika". (Jes.1:9). Det var bara den troende kvarlevan som försäkrade om nationen Israels fortsatta bevarande. "Ty Israel, det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel." Det har aldrig varit annorlunda. Naturligtvis har även den otroende majoriteten i Israel alltid haft föreställningen om att de tillhört det sanna Israel. Det grundade de endast på att deras familjeträd går tillbaka till Abraham. Men när Johannes döparen "såg många fariséer och saducéer komma för att låta döpa sig, sade han till dem " I huggormars avföda, vem har ingivit eder att söka komma undan den tillstundande vredesdomen? Bären då ock sådan frukt, som tillhör bättringen. Och menen icke, att I kunnen säga vid eder själva: " Vi hava ju Abraham till fader"; ty jag säger eder, att Gud av dessa stenar kan uppväcka barn åt Abraham." (Matt. 3:7-9). Israel är icke alla de som härstamma från Israel.Herren Jesus använde sig också av denna dubbla hänvisning till Israel i ett samtal med fariséerna: "Jag vet att I ären Abrahams säd; Men I stån efter att döda mig, eftersom mitt ord inte får någon ingång i eder. Jag talar vad jag har sett hos min Fader; så gör ock I, vad I haven hört av eder fader. De svarade och sade till honom: Vår fader är ju Abraham. Jesus sade till dem: ären I Abrahams barn, så gören ock Abrahams gärningar. Men nu stån I efter att döda mig, en man, som har sagt eder sanning, såsom jag har hört den av Gud. Så handlade icke Abraham. Nej, I gören eder faders gärningar (d v s djävulen)." (Joh.8:37-41). Ser du vad Herren säger här? Först säger han att han vet att de är Abrahams säd. Men sedan säger han att om de vore Abrahams barn skulle de göra Abrahams gärningar. Vad menar Jesus, motsäger han sig själv eller? Svaret är att han använder samma term på olika sätt. På samma sätt använder ju Paulus termen "Israel" på två olika sätt, både när han beskriver det köttsliga Israel och det andliga Israel (Rom. 9:6). Herren Jesus vet att de är Abrahams efterkommande enligt köttet, men från en andlig ståndpunkt är de inte Abrahams barn. Israel är inte alla som härstammar från Israel. Vi ser hur Jesus uppmärksammar den skillnaden när han möter Nikodemus: "Se denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek." (Joh.1:47). En rätt israelit! Verkligen en israelit! En sann jude som är en jude på insidan och ej bara följer yttre mönster. Detta är summan av vad som behövs för att förstå den bibliska judaismen. En sann jude är och har alltid varit en del av en liten kvarleva ur nationen Israel. Paulus säger: "Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade." (Rom. 11:7). I detta ligger den åtskillnad vi måste göra. Det har ingen betydelse om man är omskuren, att man är ifrån Israel efter köttet och att man är en avkomma ur en av Israels stammar. Judiskheten måste man förstå på ett andligt sätt om man alls ska förstå den. Det har inte någon betydelse om man så skulle finna sitt ursprung utifrån Levi, Asher, Sebulon, Benjamin, Juda eller någon annan. Detta skulle bara vara det Paulus benämner som ändlösa släktledningshistorier, vilka judarna alltid varit snabba på att hålla fram (1 Tim. 1:4). Dessa släktledningshistorier är ändlösa för de leder ingenstans som har någon som helst betydelse idag. Den enda släktledningshistorien av betydelse idag är den vi kan läsa om i början av evangelierna - den som leder fram till Herren Jesus Kristus, i vilken sammanfattningen av Abrahams sanna Säd är. "Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt ja; därför få de ock genom honom sitt amen" (2 Kor 1:20). Det är i Jesus Kristus Gud uppfyllde löftet till Abraham att i hans säd skulle alla jordens nationer bli välsignade. Alla förbundets löften och välsignelser sammanfattas i Honom. Om man inte tar emot Honom kan inte de andliga löften som gjordes till fäderna i förbundet gå i fullbordan. är det något som ny-judaisterna borde lära sig så är det att "Israel de är icke detsamma som alla de som härstammar från Israel". även psalmisten Asaf kände till denna sanning. När han säger att "Sannerligen, Gud är god mot Israel" så tillägger han genast "mot dem som hava rena hjärtan". (Ps. 73:1). Israel är inte samma sak som alla de som härstamma från Israel. En sann jude, är och har alltid varit utifrån en liten kvarleva ur nationen Israel. Judaismen enligt Bibeln säger också att 4. En sann jude är en som övergått ifrån det Gamla Förbundet med Gamla Förbundets Israel till det Nya Förbundet i Kristus Trots det faktum att Israel bröt förbundet med Herren, lovade Han dem ett nytt förbund vilket skulle bli på en helt ny grund. Vi kan läsa mycket tydligt om detta i Jer. 31: 31-34: " Se dagar skola komma säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus; Icke ett sådant förbund, som det jag slöt med deras fäder på den dag, då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröto, fastän jag var deras rätta herre, säger Herren. Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga min lag i deras bröst, och i deras hjärtan skall jag skriva den, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk. Då skola de icke mer behöva undervisa varandra, icke den ena brodern den andra, och säga: Lär känna Herren; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste, säger Herren. Ty jag skall förlåta deras missgärning, och deras synd skall jag icke mer komma ihåg." När Herren säger "i kommande dagar" (v.33) hänvisar han till tiden då den babyloniska fångenskapen är över.Han upprepar samma löfte i Jer.32: 37-40: " Se jag skall församla dem ur alla de länder, till vilka jag i min vrede och harm och stora förtörnelse har fördrivit dem, och jag skall föra dem tillbaka till denna plats och låta dem bo här i trygghet. Och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta och lära dem en och samma väg, så att de frukta mig beständigt ; för att de må gå dem väl och deras barn efter dem. Och jag skall sluta med dem ett evigt förbund, så att jag icke upphör att följa dem och göra dem gott: och min fruktan skall jag ingiva i deras hjärtan, så att de icke vika av ifrån Mig." De som säger att Israel fortfarande är Guds utvalda folk menar att detta "nya förbund" som nämns i Jer. 31 och 32 ännu inte blivit uppfyllt. Keith Parker skriver i "Is the church the new Israel? A biblical analysis of the "Replacement Theology" (Prayer for Israel): "Eftersom en sådan väckelse ännu inte inträffat i Israels historia ligger detta i framtiden." Men detta är att misstolka Bibelns genomgående lära. Den väckelse som författaren menar "ännu inte inträffat i Israels historia" har helt klart inträffat, men den var ej i enlighet med det judiska sättet att tänka och därför har judarna och ny-judaisterna missat den helt och hållet. Den inträffade vid Jesu första tillkommelse - tog sin början hos apostlarna och några få andra som trodde, och fortsatte sedan på pingstdagen då tretusen själar ur Israel blev frälsta, och många fler följde (se apg.4:4). Om man noggrant studerar Skriften skulle man se i Hebreerbrevet att "det nya förbundet" det står om i Jeremia - vilket är citerat till fullo i Heb.8 - är samma förbund som grundades genom Jesu Kristi blod (Heb.7:22; 8:7-13; 10:11-22; 12:24; 13;20-21; jämför med Matt 26:28). Var snäll och läs dessa texter, genom vilka myterna och fablerna som ny-judaisterna står för kommer att upphävas. Det finns bara en Medlare för "det nya förbundet" som Jeremia talar om, och det är Herren Jesus Kristus. Han har redan kommit och pålyst det förbundet till både judar och hedningar vid sin första tillkommelse. Här ser vi ännu ett exempel på att judendomen måste förstås på ett andligt sätt för att förstås alls. När Ordet säger att Herren vill skapa ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus så uppfylls detta i de troende och inte i någon som tillhör en av de tolv stammarna. Detta är stadfäst i Guds andliga folk, vilkas synder är täckta av Kristi blod, vilka har den inneboende Helige Ande - vilka inte behöver några yttre bud för att känna Herren utan har Guds lag skrivna i sina hjärtan och sinnen. Efter att ha citerat Jer. 31:31-34 säger Hebreerbrevets författare: "När han säger "ett nytt förbund", har han därmed givit till känna, att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna". (Hebr.8:13). Detta brev till Hebreerna skrevs kort före Jerusalems och templets förstöring - vilket var Guds väg för att visa att det Gamla Förbundet hade förts till sitt slut. I verkligheten försvann det i det ögonblick Kristus ropade ut "Tetelestai!" (Det är fullbordat). Det är många aspekter på dessa mäktiga Ord ifrån vår Frälsare på korset, men det mest centrala är ändå det att hela den mosaiska förvaltningen upplöstes så att vägen öppnades för ett bättre hopp - Israels hopp i Kristi fullbordade verk. I cirka fyrtio år framåt var det en underlig blandning, en övergångsperiod där tillbedjan i templet fortsatte och judar som omvänt sig till Kristus fortsatte att helga den judiska sabbaten på lördagar medan de på söndagar hade sammankomster. Det som sedan hände år 70 e. Kr var att Herren på ett mäktigt sätt rent påtagligt tog bort de sista spåren av det Gamla Förbundet. Ett "nytt Israel" som var grundat i det Nya Förbundet höll på att etableras. Petrus sa till judarna i Asien som kommit till tro: "I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus. I som förut icke voren ett folk, men nu ären ett Guds folk." (1 Petr. 2:9-10). Detta är ju en upprepning av verserna i Gamla Förbundet som säger: "Om I nu hören min röst och hållen mitt förbund, så skolen I vara min egendom framför alla andra folk, ty hela jorden är min; och I skolen vara mig ett rike av präster och ett heligt folk." (2 Mos. 19:5-6). Det finns alltså ingen mening alls för judarna idag att hålla sig till ett "föråldrat" förbund (Hebr. 8:13). Vi har redan tidigare fastslagit: Det är i Jesus Kristus, löftet till Abraham ( i hans säd skulle alla jordens nationer bli välsignade) blir uppfyllt. Att alla förbundets löften förvaras i Honom och utan att ta emot Honom kan det inte bli någon uppfyllelse av de andliga löften som gjordes till deras fäder i förbundet. Det är därför Herren Jesus hänvisas till som "Förbundets ängel" : "Se, jag skall sända ut min ängel, och han skall bereda väg för mig. Och med hast skall han komma till sitt tempel, den Herre som I åstunden, ja, förbundets ängel, som I begären, se, han kommer, säger Herren Sebaot." (Mal. 3:1). Genom hela Gamla Testamentet, fr.o.m domen som Herren gav efter fallet, har löftet om kvinnans säd varit i centrum för de gudfruktigas förväntan. Denna gudomliga förväntan fick sitt svar i Messias när han kom, då tiden var fullbordat. De sant fromma judar som levde vid tiden för Inkarnationen av Kristus visste mycket väl att han var fullbordan på löftet om ett nytt förbund. Detta kännetecknar Johannes Döparens far Sakarias ord när han profeterar: "Lovad vare Herren Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus, såsom han hade lovat genom sina forntida heliga profeters mun. Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund, vad han med ed hade lovat vår fader Abraham. Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand, ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar." (Luk 1: 68-75). Därför säger vi att en sann jude är en som har gått över ifrån det Gamla Förbundet till det Nya Förbundet i Kristus. Den köttsliga, oandliga juden som bara såg ett jordiskt kungadöme försköt sin Messias när han kom; och detta har fortsatt upp till denna dag. Men den sanna andliga juden kände igen Herren Jesus som "Israels sanna hopp", som uppfyllelsen av alla de gammaltestamentliga profetior som handlade om förbundet. Så ser vi då att Israels frälsning inte handlar om ett upprättat land här på jorden utan den ligger i det Nya Förbundets Blod från Kristus: "Och så skall hela Israel bliva frälst, såsom det är skrivet: Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem." (Rom 11:26-27). "Hela Israel" som ska bliva frälsta är det andliga Israel och inte det jordiska, och dess frälsning trädde i kraft genom Kristi första tillkommelse - Befriaren som kommer ifrån Sion och den har sin grund i det ställföreträdande offret, i det Nya Förbundets Blod, och inte i en återupprättad jordisk nation. Därför säger Skriften på ett annat ställe: "Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, var ordning vilar på bättre löften." (Hebr. 8:6). Israels barn bröt det Gamla Förbundet, förverkade alla sina rättigheter till det och istället gav Herren i sin nåd ett Nytt Förbund vilket de borde ha accepterat (Jer 31:31; Luk 22:20; Hebr. 8:8). Därför kan judarna idag inte göra anspråk på något annat förbund än det Nya Förbundet i Kristus. Han är uppfyllelsen av löftena i hjärtat av Guds förbund " Ty Guds löften, så många de äro, hava i honom fått sitt ja; därför få de ock genom honom sitt amen" (2 Kor 1:20). De som vill följa Bibelns judaism kommer att överge de yttre formerna, den ceremoniella lagen, och istället omfatta det Nya Förbundet i Kristi Blod. När vi nu har undersökt den moderna judaismen och jämfört den med den andliga förståelsen av judaismen i Bibeln, kan vi bara konstatera att dagens judaism, utifrån ett bibliskt perspektiv, är en falsk religion och bör behandlas som det. Med detta menar vi inte att dess anhängare ska behandlas med avoghet, utan vi önskar visa på det akuta behovet av evangelisation. De som fortsättningsvis vill kalla sig judar idag men inte följer Herren Jesus Kristus och genom det är en del av Hans Församling ska inte behandlas som om de vore ifrån en speciell klass av mänskligheten som, trots sin olydnad, fortfarande skulle vara välbehagliga för Gud. De behöver, liksom alla människor, höra och sätta sin tro till Jesu Kristi evangelium. Gud varken förespråkade eller skapade den moderna judaismen, vilken inte får sammanblandas med Gamla Testamentets religion som hade Gud som upphovsman. Den moderna judaismen uppkom efter att judarna återvände från exilen i Babylon. Det var den religion som Jesus konfronterade starkt under sin jordiska tjänst. Det är en falsk religion - villfarelse från Guds föreskrivna väg. Den moderna judaismen är en falsk religion. Men någon kanske säger att hur är det då om en jude till punkt och pricka följer varje bokstav i Gamla Testamentet och är mycket ortodox? Faktum är att det är omöjligt av följande anledningar: 1) Det finns inget tempel att offra i; 2) prästerskapet finns inte längre; 3) hela den ceremoniella levitiska lagen avslutades på korset. Vi ser ju att alla beståndsdelar av Gamla Testamentets förvaltning har sin fullhet i Kristus. Om människor bara ville läsa Rom 4; Rom 9-11; Gal 3 & 4; Hebr 7-10 med trons ögon skulle inte dessa problem uppstå. Hur viktigt är det inte att förstå detta så att vi evangeliserar på ett sätt som ärar Gud. Efter att ha blivit förskingrade ut över världen, förödda, väckande förvåning, förbannade - i uppfyllelse av förbundets förbannelse i 5 Mos 28:15 & 64 som de drog över sina egna huvuden genom att säga "Hans blod komme över oss och över våra barn"- står hoppet om frälsning för alla judar enbart i lydnaden mot Jesu Kristi evangelium. Rom 10:16-17: "Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju: Herre vem trodde vad som predikades för oss? Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord." Därför kan vi sammanfatta att den enda sanna juden är den som övergått till Kristus - vilken är Israels enda hopp, som vi ska se i nästa stycke av vår genomgång. Efter att vi nu har sett på judaismen på det personliga, andliga planet - identifierat vad det innebär att vara en sann jude och ställt det emot dagens judaism - ska vi nu vända oss för att se på judaismen i sin helhet, med inriktning på alla de påståenden som bekännande kristna uttalar angående den jordiska nationen Israel. Innan vi går in på detta, är det viktigt att påpeka, att vi inte ska låta oss påverkas av att det är så många människor som är hängivna de ideer om judaismen och Israel som vi tar upp här. Faktumet att många människor tror att en speciell lära är rätt - det spelar ingen roll hur passionerat de tror på den - bevisar inte att den speciella läran måste vara rätt. Millioner av ärliga, hängivna kristna tror på många av dessa lögner om dagens judaism och Israel, och dessa läror har trängt in i en stor mängd av respekterade bibelkommentarer, trots den mängd av skrivet material som adekvat motsäger dessa. Skulle den stora spridningen av dessa läror göra att den blev riktig? Självklart inte. Mängden av bekännande kristna som tror på en speciell sak är inget riktmärke på hur pass sann den är. Under Församlingens tidiga år stod Athanasius - en sympatisk diakon från Alexandria - upp emot den rådande villfarelsen Arianismen, vilken förnekar Treenigheten och Kristi Gudom. Det resulterade i att han blev känd som Athanasius Kontra Mundum (Athanasius mot världen). Han var en ensam liten man emot massorna, han var förvisad ifrån sitt land vid fem tillfällen medan ett kontrakt var satt på honom som lönnmördare. Historien visar, som den ofta gjort, att Athanasius hade rätt och massorna fel. Det är rättvist att säga, mänskligt talat, att om Athanasius inte stått emot majoritetens tro vid den tiden, så hade vi inte haft något evangelium att predika idag. Kristen sanning skulle ha förgåtts. Detta sker på grund av majoritetens syn under vilken tid som helst i Församlingens historia! Sanningen är inte alltid det som majoriteten följer. Gud i sin suveränitet låter villfarelse och falska trossystem regelbundet komma upp i kyrkorna för att ge Kristi kropp en knuff till liv och för att föra sanningen mer skarpt i fokus (1 Kor 1: 1-19; 1 Joh 2:18-20). Herren för då fram lärare som motsätter sig de som gömt sanningen bakom en lockande falskhet. Glöm inte att i så gott som varje period i kyrkohistorien har det varit många fler bekännande kristna som hellre hängivet sig till det falska, komplexa, människogjorda systemet än de som hållt sig till den enkla sanningen i Skriften.En osläcklig törst för sanningen har aldrig haft högt värde i den kristna kyrkan som helhet. Att hålla sig till sanningen är obekvämt, och för att komma till den krävs att man studerar mer än bara ytligt; de flesta bekännande kristna vill ha det bekvämt och verkar föredra det mer ytliga. När Paulus talade om den tid då människor skulle samla till sig falska lärare i hoptals som talade så att det kliade dem i öronen (2 Tim 4:3) - kunde han ju faktiskt ha menat vilken tid som helst i Församlingens historia - men dagens knasiga undervisning slår nog allt annat. Så låt oss inte överväldigas av att ett stort antal människor tror något. Det är ingen barometer som mäter sanningen. T o m de mest falska religionerna har haft ett stort antal anhängare, medan de som är trogna refereras i Skriften som en "kvarleva". Efter att vi nu har etablerat hur Skriften definierar en sann jude, och jämfört med "de som säger sig vara judar, men inte är det", låt oss gå vidare och analysera de huvudsakliga påståendena som görs om dagen stat Israel. läs vidare: del 2 |