En analys av några vanliga påståenden angående Israel och judaism


Påstående nr 1: "Det nutida etablerandet av staten Israel i Mellanöstern är en profetisk uppfyllelse"

Detta påstående bygger i synnerhet på två felaktiga begrepp. För det första, att löftet Gud gav Abraham om ett land aldrig fick sin uppfyllelse under det Gamla Förbundets tid och är därför under framträdande, i väntan på sin fullbordan, av vilken den nuvarande israeliska staten är en första del. Det andra felaktiga begreppet är att de G.T profetiorna som ser ut att tala om återupprättandet av nationen Israel till att bebo ett land fortfarande väntar på att bli uppfyllt. På dessa påståenden svarar vi:

1. Löftet om landet blev uppfyllt under det Gamla Förbundets tid

Det påstående som man främst får höra ifrån vissa håll är att löftet till Abraham om ett land aldrig uppfylldes under det Gamla Testamentets period. Men Guds Ord säger annorlunda. Två löften som Gud gav Abraham var att han skulle få oräkneliga avkomlingar och en bit land som klart beskrivs. Vi ser dessa klart beskrivna i två bibeltexter:

"Därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand; " (1 Mos.22:17)

"På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade: åt din säd skall jag giva detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, till floden Frat" (1 Mos 15:18).

Emellertid är nu dessa inte längre ouppfyllda profetior, för under Salomos regering finner vi ett uttalande som i huvudsak speglar språket som använts i 1 Mosebok angående dessa löften. I 1 Kon. 4:20-21 läser vi: "Juda och Israel voro då talrika, så talrika som sanden vid havet; och man åt och drack och var glad. Så var nu Salomo herre över alla riken ifrån floden till filisteernas land och ända ned till Egyptens gräns;"

Detta är exakt samma geografiska del som hänvisas till i Guds löfte till Abraham (se 2 Krön.9:26). Efter återvändandet ifrån exilen sände leviterna tillsammans med andra upp en mäktig bön till Herren i vilken de sa:

"Du är Herren Gud, som utvalde Abram och förde honom ut från det kaldeiska Ur och gav honom namnet Abraham. Och du fann hans hjärta fast i tron inför dig, och du slöt med honom det förbundet, att du skulle giva åt hans säd kananeernas, hetiternas, amoreernas perisseernas, jebuseernas och girgaseernas land, ja, giva det åt dem; " (Neh. 9:7-8).

Men de tvivlade inte på utgången. Till skillnad mot de förvirrade ny-judaisterna idag, de väntade inte på ett framtida uppfyllande av löftet om landet, för genast tillägger de: "Du uppfyllde dina ord, för du är rättfärdig." (Neh. 9:8). Som psalmisten också uttrycker sig:

"Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham. Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt. Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning." (Ps. 105:42-44).

Löftet till Abraham om landet uppfylldes för länge sedan. Därför kan vi dra den slutsatsen att det inte kan vara möjligt att den israeliska staten i Mellanöstern skulle vara en profetisk uppfyllelse utan, tvärt om så är den en produkt utav terrorism och internationell politisk konspiration ( det är ingen överdrift att påstå att den moderna israeliska staten är en produkt av terrorism . De bägge tidigare premiärministrarna Menachem Begin och Yitzhak Shamir var bägge terrorister och de uppmuntrade till att mörda innan Israel hade utropats till stat. Shamir var ledare för terroristgruppen Lehi - även kända som Sternligan - vilka beordrade mordet på Lord Moyne som sköts ned i Kairo år 1944. I en nyligen gjord intervju med Daily Telegraph sa Shamir att han skulle varit glad om han fått mörda Lord Moyne för egen hand, Daily Telegraph, 18/4 1998, s. 20. Dessa män bombade sig bokstavligen in i sina tjänster. Shamir kallade faktiskt sig själv för "Michael", inspirerad som han var av IRA ledaren Michael Collins.)

Ett annat sätt som vi svarar på påståendet om att den israeliska nationen i Mellanöstern skulle vara uppfyllandet av biblisk profetia är att

2. återupprättandet av Israel i G.T har alltid varit grundat på vissa klara villkor

De många kristna som idag bara rakt av accepterar att det moderna Israel är uppfyllelsen av biblisk profetia ser förbi detta viktiga faktum. I Jer. 50:4-5 har vi ett klassiskt exempel på villkoren för återupprättandet av Israels folk: "I de dagarna och på den tiden, säger Herren, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de gå åstad och söka Herren sin Gud. De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända: Kommen! Må man nu hålla fast vid Herren i ett evigt förbund som aldrig varder förgätet."

Detta hänvisar helt enkelt till återupprättandet av Israel som Gud menat. Men lägg märke till att det är på vissa villkor. Vi ser inte någonstans i Skriften att Israel återupprättats utan att dessa villkor varit uppfyllda.

Det första villkoret för detta återupprättande är

1. Djup omvändelse

Vi läser att "under gråt skola de gå åstad". Det är en klar förelöpare. önskan om en återupprättelse är inte endast till ett land utan att återupprättas till Herren och det innefattar en djup omvändelse av hjärtat. Det är en grundläggande lag för återupprättelse i Bibeln både som individ och som en helhet. Det är många gånger som gammaltestamentliga skrivare uttrycker Guds sinne genom att skriva att han inte mer har tid för enbart yttre former av tillbedjan utan vill ha ett förkrossat hjärta och ett ångerfullt sinnelag. Andra texter som beskriver behovet av omvändelse före återupprättelse är Dan 9:1-6; Neh 1:4-11.

är det denna sorts omvändelse som har lett fram till grundandet av den moderna staten Israel? Nej, inte alls. Där fanns bara nationell stolthet, bitterhet p g a att de fått lida förföljelse och ett begär efter att få ta ut sin rätt till ett nationellt hemland. Den hemska sanningen är den att så länge det inte finns någon omvändelse och förkrosselse över att de brutit Förbundet och dödat sin Messias, kommer det judiska folket fortsätta att vara föremål för trubbel och avstängda ifrån en sann relation med Herren. En annan förelöpare till Israels återupprättelse är:

2 . Trohet mot Gud

Lägg märke till att det står i vår text från Jer 50:4-5 att den återupprättade nationen kommer att "söka Herren, sin Gud". Vad menas då med att "söka Herren". Med all säkerhet hänvisar det till att vilja bli undervisad av Honom, att vara lydig Honom och att hålla Hans vägar. En text som visar på detta är 5 Mos 30:1-3: "Om du nu, när allt detta kommer över dig - välsignelsen och förbannelsen, som jag har förelagt dig - om du lägger detta på hjärtat bland alla de folk, till vilka Herren, din Gud har drivit dig bort, och du så vänder åter till Herren, din Gud, och hör hans röst, du med dina barn, av allt ditt hjärta och av all din själ i alla stycken, såsom jag idag bjuder dig, då skall Herren, din Gud, åter upprätta dig och förbarma sig över dig; Herren, din Gud, skall då åter församla dig från alla folk, bland vilka han har förstrött dig."

Här ser vi att Guds förbarmande över Israel och dess församlande som ett Guds folk är beroende av att de först "hör Hans röst". Det var denna anda som fanns hos de judar som återvände från exilen i Babylon:

"Ty på första dagen i första månaden blev det bestämt, att man skulle draga upp från Babel; och på första dagen i femte månaden kom han till Jerusalem, eftersom Guds goda hand var över honom. Ty Esra hade vänt sitt hjärta till att begrunda Herrens lag och göra efter den och till att i Israel undervisa i lag och rätt." (Esr 7:9-10).

Vart för detta den israeliska staten av idag? Den var ju inte grundad på lydnaden för Herrens bud, vilket för oss på denna sidan Golgata finner sitt högsta uttryck i lydnaden för Jesu Kristi evangelium (se 1 Petr 4:17)? Med all säkerhet har dagens israeliter inte sökt Gud alls för då skulle de ha insett att de inte längre är under Moses utan under Kristus. Ett annat villkor för återupprättandet av Israel är:

3. Att vara sanna sionister

Vi har läst i vår text ifrån Jer. 50:4-5 att det Israel vars håg står till att bli återupprättat "skola fråga efter Sion". Ordet Sion har blivit mycket missbrukat av dagens moderna Israel, mycket p g a att andliga ting tolkas som om de gällde denna världen. Att vara en "Sionist" enligt Bibeln är att vilja vara där Gud visar sin närvaro: "Upp, låt oss draga till Sion, upp till Herren vår Gud" (Jer 31:6). Sion är där Gud bor i relation till sin mänskliga skapelse: "Ty Herren har utvalt Sion, där vill han hava sin boning." (Ps 132:13). " Och Herren skall förbliva boende på Sion." (Joel 3:21). Först ser vi denna manifestation i relation till staden Jerusalem, i det Gamla Förbundet då templet var där. Templet var ju det andliga livets hjärta på den tiden. Senare, under det Nya Förbundet ser vi att Sion hänvisar till Kristi kropp, Församlingen (Hebr 12:22-23). Den yttersta betydelsen av ordet Sion är himmelen i det nya universum efter att allting återupprättats, såsom vi ser det himmelska Jerusalem beskrivas i det avslutande kapitlet i Uppenbarelseboken.

Om dagens israeliter skulle på allvar "fråga efter Sion", och därigenom bli återupprättade skulle de komma till Kristi kropp, där Herren bor genom Sin Ande. ännu ett villkor för Israels återupprättelse är:

4. Att ta del i äkta andlighet

Vår text säger: "De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända". Att deras ansikten ska vara vända åt Sion betyder att man har en uppriktig tro. Där finns en äkta andlighet. Hur kan detta vara möjligt i dagens Israel när de inte bara söker Sion på fel sätt utan även hatar Den som kom som deras Messias för snart tvåtusen år sedan? Ett annat villkor för Israels återupprättelse är:

5. Att vilja vara i en evig förbundsgemenskap med Gud

Ett Israel som strävar efter att återupprättas till Herren säger: " Kom, låt oss vända om till Herren i ett evigt Förbund som inte skall bli bortglömt". Men vi har redan tidigare visat att Israel var olydigt under det Gamla Förbundet och har förskjutit det Nya Förbundet i Kristi Blod. Var står nu det moderna Israel i Mellanöstern med hänsyn till detta?

Bilden vi visat här när det gäller villkoren för Israels återupprättelse innebär en djup andlighet, omvändelse, vilja att vara ibland Guds folk och en lydnad till Förbundet. är detta vad vi kan se hos det s k återupprättade moderna Israel i Mellanöstern?

Det moderna Israel är en sekulariserad stat. Den är stolt och arrogant i sina krav. De hänvisar till Sion som varande en nationell politik som är styrd av människor på ett jordiskt territorium istället för en andlig Guds boning. De förtrycker hjälplösa människor på ett sätt som trotsar Guds lag på ett mycket dramatiskt sätt. Vi kan som exempel läsa i Toran: "En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land." (2 Mos 22:21). Tänk på att detta speciella bud kommer direkt efter dessa bud: "En trollkvinna skall du icke låta leva. Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden. Den som offrar åt andra gudar än åt Herren allena, han skall givas till spillo." Med detta allvar menar Gud att Hans folk ska hjälpa de främlingar som är hemsökta, hjälplösa och förtryckta. När allt kommer omkring är ju änden på lagen kärlek (Rom 13:10; 5:14).

Ett av tre tecken på närvaron av sann religion som Jakob skriver om är: "En gudstjänst som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse." (Jak1:27a). Att hjälpa de hjälplösa och prövade hör till hjärtat av Guds lag, och detta ska även ingå i de frälstas liv (Ef 2:10; Tit 2:13-14). Att påstå något annat är att ta hjärtat ur Lagen. J.C Ryle sa: "Vi är inte rättfärdiggjorda genom arbete, men en rättfärdig person arbetar.". Människor som är under Guds Förbund skulle inte kunna vara brutala, inte heller ses så av omvärlden. Jämför Israels brutalitet mot palestinierna och brutaliteten hos Israels säkerhetsstyrka Mossad. Hur skulle det vara möjligt att nationen Israel lever i förbunds- lydnad ens för Det Gamla Förbundet från den Mosaiska tiden?

Vi tror att den moderna nations-staten Israel är en ond regim, och vi är ytterst förvånade att bekännande kristna kan ge detta korrupta, anti-kristna land sitt andliga och ekonomiska stöd. Den frimodiga israeliska kommentatorn Dr. Israel Shahak vågar påstå: "Vidden av den "judiska statens" förföljelse och diskriminering - med stöd av organiserade diaspora judar- av icke-judar, är långt mycket större än det lidande som judiskfientliga regimer orsakat judar". (Dr. Israel Shahak, op. cit., p.103).

Israel är inte bara olydig mot det Gamla Förbundet, den är också ytterst hånfull mot det Nya Förbundet vilket nu trätt i kraft och som profeterats för dem i Jer 31:31-34. Ingenstans i Skriften är en återupprättelse i otro sanktionerad, vilket ofta påstås idag. Hur kan därför, nations-staten Israel på en bit land i Mellanöstern idag vara en uppfyllelse av biblisk profetia?

Så här långt har vi visat att löftet om landet var uppfyllt i det Gamla Förbundet och att återupprättelsen av Israel i det Gamla Förbundet alltid var bundet till vissa bestämda villkor. Det finns ännu en aspekt som bevisar att dagens nation Israel omöjligt kan vara en uppfyllelse av biblisk profetia:

Israels verkliga hopp är inte att återupprättas till landet Israel, utan till Jesus Kristus vid Hans första tillkommelse


De Gammaltestamentliga profetior som ser ut att tala om en återupprättelse av nationen Israel blev antingen uppfyllda när fångenskapen i Babylon upphörde eller så ska de förebilda hopsamlandet under Messias vid Hans första tillkommelse. Detta är själva kärnan till mycket motsättningar i bibelundervisning. Felet är att man inte kan acceptera att Herren talar bildligt när Han uttalar profetior i Gamla Testamentet angående Israels kommande återupprättelse. Detta utgör mycket förvirring angående dess rätta mening.

Ett av de stora problemen här är att det antagits av så många bekännande kristna idag - speciellt av dem som tror att det fortfarande finns en plats för den teokratiska nationen Israel i Guds plan - att om någon uttyder en G.T profetia bildligt istället för ordagrant så visar det att man är liberal, ja, t o m avfallen i relation till Skriften. Detta är en falsk slutsats. Det är visst sant att liberalteologer uttyder Skriften bildligt på ställen där man ska uttyda det bokstavligt, men det säger ju inte att man aldrig ska uttyda Skriften bildligt av rädsla för att vara en liberalteolog. Till exempel där vi läser att en ängel kom ned från himmelen står det att "han hade nyckeln till avgrunden och hade en stor kedja i sin hand."(Upp 20:1), ska vi ta detta bokstavligt? är det en verklig kedja med metallänkar som det talas om här? Om man uttyder denna kedja på ett bildligt sätt, är man då avfälling? Självfallet inte!

är det inte så att varenda kristen tar denna kedja för att vara en bild? Men när vi nu kommer till G.T profetior om Israel blir många plötsligt alldeles "superbokstavliga" och fördömer varenda en som vågar sig på att förandliga en text på något sätt. Det är ju helt uppenbart att det finns en fara i att allegorisera (tyda som en bild) och att "ingen profetia i något skriftens ord kan av någon människas egen kraft utläggas."(2 Petr 1:20), men det finns sunda regler som vi kan följa som nedtecknats för oss i Guds Ord.

Låt oss visa med ett klassiskt exempel. Ta Amos 9:11-15 som säger: "På den dagen skall jag upprätta Davids förfallna hydda; jag skall mura igen dess revor och upprätta dess ruiner och bygga upp den, sådan den var i forna dagar; så att de få taga i besittning, vad som är kvar av Edom och av alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn, säger Herren, han som skall göra detta. Se, dagar skola komma, säger Herren, då plöjaren skall följa skördemannen i spåren och druvtramparen såningsmannen, då bergen skola drypa av druvsaft och alla höjder skola försmälta. Då skall jag åter upprätta mitt folk Israel; när de bygga upp sina ödelagdas städer, skola de ock få bo i dem; när de plantera vingårdar, skola de ock få dricka vin från dem; när de anlägga trädgårdar, skola de ock få äta deras frukt. Jag skall då plantera dem i deras eget land, och de skola icke mer ryckas upp ur det land som jag har givit dem, säger Herren, din Gud."

Om vi nu skulle tyda denna text helt ordagrann så ser det ut att vara en profetia om templets återuppbyggnad i det jordiska Jerusalem, och ett återupprättande att Guds folk Israel till landet. Om detta nu ser ut så för läsaren så måste vi ändå om vi vill vara trogna Ordet ta hänsyn till att detta avsnitt tolkas mycket annorlunda på andra ställen i Skriften. När några judaister orsakade problem i den tidiga Församlingen genom att säga att hedningarna måste bli omskurna för att bli frälsta (här ser vi igen oförmågan att förstå saker på ett andligt sätt) sattes det upp ett råd för att ta fram gällande regler i detta ämne.

Efter deras debatt satt alla närvarande tysta medan Jakob uttalade sin visdom: "När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade; Mina bröder hören mig. Simeon har förtäljt, huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk, som kunde kallas efter hans namn. Därmed stämmer ock överens, vad profeterna hava talat; ty så är skrivet: "Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen, för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar, som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta, såsom han ock har vetat det förut av evighet." (Apg 15:13-18).

Ser du här vad Jakob säger? Han citerar här exakt texten från Amos 9 vilken vi skulle ha tolkat bokstavligt som gällande återupprättandet av nationen Israel till landet. Här har vi i allafall blivit försedda med en modell av korrekt exegesis när det gäller gammaltestamentliga texter som ser ut att tala om en jordisk återupprättelse av Davids konungarike och att Israels icke judiska grannationer åter skulle föras in under Davids styre som de en gång varit..

De otroende judarna idag som har ett täckelse över sina ögon när de läser Bibeln, ser bara ett jordiskt kungarike och en jordisk regering, precis så som de oupplysta judarna på Jesu tid gjorde (Joh 6:15; 18:36; Luk17:20; Apg 1:6). Dit hör också de över-bokstavstrogna fundamentalistiska kristna av idag, vilka också misslyckats att följa Jakobs ledning när det gäller bibeluttydning. Jakob förklarar tydligt att återuppbyggandet av "Davids hydda" är en bildlig hänvisning till uppbyggandet av Församlingen under det Nya Förbundet i Jesus Kristus, dit också hedningarna hör. Faktum är att Jakob här visar att Bibeln helt klart undervisar en sorts "ersättnings-teologi". Det Nya Förbundets Församling har ersatt det Gamla Förbundets tabernakel och tempel, vilket var den teokratiska nationen Israels själ och hjärta (se 2 Kor 6:16; Ef 2:21). Församlingen är Israel idag!

Därför säger vi - som svar på de som påstår att nationen Israel i Mellanöstern är uppfyllelse av biblisk profetia - att det verkliga hoppet för Israel inte är att återupprättas till ett jordiskt territorium, utan till Jesus Kristus vid hans första tillkommelse. Vi kan lägga till fler bevis för detta mäktiga faktum ifrån apostlarnas ord. Till exempel vid Paulus ankomst till Rom så kallade han ihop de judiska ledarna för ett möte. Han ville berätta om sin situation för dem. Under sitt föredrag talade han om för dem varför han var en fånge: "Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull, som jag är bunden med denna kedja." (Apg 28:20).

Vad var nu detta "Israels hopp" för vilket Paulus blivit anklagad? Vad var det för ett budskap om hopp för Israel som var så motbjudande för judarna? Var det en framtida återupprättelse av Israel till landet under en jordisk kung lik David? Inte alls, för det skulle ha mottagits väl av judarna. Matthew Henry skriver i sin stora kommentar, en illustrativ parafras av Paulus ord till de judiska ledarna , vilket klart uppenbarar vad "Israels hopp" innebär: De vill få er att fortsätta förvänta er en Messias som ska befria er från det romerska oket, och göra er stora och framgångsrika på jorden; och det är detta som helt intar deras sinnen; och de är arga på mig för att jag styr deras förväntningar till de väldiga ting som tillhör en annan värld, och intalar dem att ta emot en Messias som kommer att försäkra dem om att få dessa ting, och inte yttre makt och ära. Jag vill föra er till den andliga och eviga härlighet på vilken våra fäder genom tro hade sina ögon, och det är detta de hatar mig för,- bara för att jag vill få bort er ifrån det som bedrar Israel, som kommer att bli dess skam och ruin, tanken om en tillfällig Messias, och föra er till det som är Israels sanna och verkliga hopp, och den äkta meningen av alla de löften som gjordes till våra fäder, ett andligt konungarike av helighet och kärlek som sätts upp i människors hjärtan, detta är en underpant och en förberedelse för, den glädjefyllda återupprättelsen av de döda och livet i den kommande världen."

Vilken mästerlig summering Matthew Henry gjort av meningen bakom Paulus ord. Israels bedrägeri har alltid varit att man hållit fast vid en tillfällig Messias och ett jordiskt konungarike och land. Men Israels sanna och verkliga hopp är det andliga konungarike vilket har sina rötter i Messias död och uppståndelse, d v s Herren Jesus Kristus och som endast är synligt på denna jord i Församlingen som kallats ut i Hans namn. Israels sanna hopp är "Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem." (Rom 11:26-27). Synd kan bara tas bort genom Jesu Kristi blod i Hans Nya Förbund; och detta är Israels verkliga hopp.

Det är därför vi finner att alla fromma , gudfruktiga judar, såsom Simeon som levde i och runt tiden för Inkarnationen "väntade på Israels tröst" (Luk 2:25). Så för människor som Simeon, Hanna, Sakarias, Maria och Josef och resten av den gudfruktiga kvarlevan av Israel som levde när Guds Son kom i köttet, kretsade uppfyllandet av det judiska konungariket kring tron på och förening med Herren Jesus Kristus såsom Israels hopp och Israels tröst. Det finns inte den minsta antydan om, varken i evangelierna eller i resten av det Nya Testamentet, att Israels hopp skulle ligga i återupprättandet till landet.

Vi ser tydligt i Skriften att trons ögon gav den gudfruktige troende i Gamla testamentet förmågan att se någonting bortom en bit landegendom i Mellanöstern! Som exempel kan vi läsa om Abraham: "Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, liksom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte. Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, vars byggmästare och skapare är Gud." (Hebr 11:9-10).

Patriarkerna visste att det fanns något bakom det jordiska löfteslandet. Istället för att njuta av sina territoriella rättigheter till land så "bekände de sig vara gäster och främlingar på jorden. De som så tala giva ju därmed tillkänna, att de söka efter ett fädernesland. Och om de hade menat det land, som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit. Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad." (Hebr 11:13-16)

Denna kunskap hölls kär av alla gudfruktiga troende under det Gamla Förbundet. Deras hopp stod till ett himmelskt land, en stad som Gud förberett. Vilken stad är detta? Svaret står skrivet i nästa kapitel av detta brev som skrivits till konverterade judar: "Nej, I haven kommit till Sions berg och den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, och till änglar i mångtusental, till en högtidsskara och församling av förstfödda söner, som äro uppskrivna i himmelen, och till en domare, som är allas Gud, och till fullkomnade rättfärdigas andar, och till ett nytt förbunds medlare, Jesus, och till ett stänkelseblod, som talar bättre än Abels blod." (Hebr 12:22-24).

Den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem, är inget annat än det Nya Förbundets Församling vars medlare är Jesus Kristus. Detta är uppfyllelsen av löftet till Abraham om att i hans säd, alla nationer på jorden skulle bli välsignade. Paulus hänvisar till det himmelska Jerusalem i sin utomordentliga allegori i Gal 4:24-26, där han talar om skillnaden mellan det Gamla och det Nya Förbundet. Först är det "ena från berget Sina och föder sina barn till träldom....och svarar emot det nuvarande Jerusalem" sedan har vi "det Jerusalem, som är därovan, det är fritt, och det är vår moder (det Nya Förbundets Församling)", dessa är Guds folk under evangeliets era. Alltså, den "himmelska staden" till vilken patriarkerna såg fram emot, var Jesu Kristi Församling, vilken består av både judar och hedningar. Det är därför Herren Jesus sa att Abraham fröjdade sig över att få se Hans dag (Joh 8:56). En övergång i frälsningshistorien har inträffat, och detta skulle varje gudfruktig jude ha förväntat sig: övergången från en jordisk nation (2 Mos: 19:5-6) till en andlig nation (1 Petr 2:9-10), från ett jordiskt Jerusalem till ett himmelskt, från ett ständigt materiellt offrande av lamm, getter och tjurar till ett enda evigt gällande andligt offer gjort av Guds Lamm som tar bort synden ifrån judarna och alla de som tror från varje nation på jorden (Joh 10:14-16; 11:49-52).

I fyrahundra år hade det rått en fruktansvärd tystnad ifråga om himmelsk uppenbarelse. Precis så som hela skapelsen våndas nu, under det den väntar på Guds barns (genom adoption) uppenbarelse, var världen då fylld av längtan efter att Han som är Guds Son efter naturen skulle uppenbara sig. Och när den tiden närmade sig var det andliga klimatet så kompakt i Israel så det nästan var möjligt att skära genom luften med kniv. Vid den tiden var Sakarias, Elisabet, Maria; Simeon och Hanna tillsammans med alla de andra av kvarlevan i väntan på sitt Hopp, deras tröst (Luk 2:25).

De tittade inte efter en jordisk kung som skulle leda en revolt emot de romerska ockupanterna. De väntade inte på att få återupprättas till landet. Deras hopp var ett andligt hopp. Som Simeon sa: "Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord, ty mina ögon hava sett din frälsning, vilken du har berett till att skådas av alla folk: ett ljus, som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet, som skall givas åt ditt folk Israel ". (Luk 2:29-32).

Israels hopp var också hedningarnas hopp. Och det hoppet var inte en bit land i Mellanöstern. Det var hoppet om frälsning genom Kristi död och uppståndelse. Och när Guds Son i köttet växte och kallade sina lärjungar från den gudfruktiga kvarlevan bland judarna, blev dessa förstlingsfrukten av det Nya Förbundets folk - en andlig nation bestående av både judar och hedningar tillsammans. P g a alla de anledningar vi tagit upp hittills så tror vi inte att det kan vara möjligt att staten Israel i Mellanöstern skulle vara en uppfyllelse av bibliska profetior som talar om ett återupprättande av Israel.

Påstående nummer 2: " Nationen Israel är fortfarande idag Guds utvalda folk"

Vi hör en hel del beklaga sig idag över "ersättningsteologi", ett öknamn som givits om begreppet att den nytestamentliga Församlingen är Guds folk idag (exakt det vi skriver i denna artikel). Det är ju verkligen bissart att ge ett öknamn till något som Bibeln helt tydligt lär och dessutom kalla det en villolära, och genom detta bedraga så många unga och lättlurade troende.

Tanken om att den jordiska, lekamliga nationen Israel fortfarande skulle vara Guds utvalda folk är gängse bland många idag. Men vi undrar om dom på allvar funderat över Bibelns klara innebörd när det gäller detta. Guds Ord visar ju att Israel som nation har fått Guds vrede över sig. Gud är ju som alltid mer än villig att ta in individuella, troende judar i det Nya Förbundets konungadöme, men Israel som en nationell religiös företeelse är ett avslutat kapitel.

Israel bröt det Gamla Förbundet och har därmed förbrukat alla rättigheter till det. Så gott som hela Israel - förutom en liten kvarleva - har förskjutit det Nya Förbundet i Kristi blod. Det t o m lät döda sin mycket efterlängtade Messias. Det är intressant att höra att påven har sagt att Församlingen inte längre tror att den judiska nationen bär ansvar för att ha dödat Messias. Med baktanken att främja relationen mellan judar och kristna används detta påståendet ofta idag. Men vad säger Guds Ord? Först och främst visar Bibeln att Jesus var förskjuten av judarna? "Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom." (Joh 1:11). Ingen kan säga något om detta. Men det slutar inte med det, för skulden för den synden, som sedan kom på Israel är nästan ofattbar.

Herren Jesus gick till rätta med ledarna för folket med denna anklagelse: "Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått. I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna? Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra. Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias" Barakias sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret." (Matt 23: 32-35).

Han såg sitt eget förskjutande som kulmen på det sjukliga mönster av förskjutande som Israel framhärdat i sedan begynnelsen. När de förskjöt Honom, lade Han klart fram för dem vilket straff som skulle följa: "Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt." (Matt 21:43).

Och Herren Jesus förutsade hur den dom som följde på deras förskjutande av Honom skulle ta sin början i denna liknelse: " Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son. Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma. åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: "Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet." Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap. Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem. Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad." (Matt 22:2-7).

Detta fick sin fullbordan år 70 e. Kr vid Jerusalems fall under den romerska armén som Titus ledde. Detta profeterade Herren Jesus ordagrant om: "O, att du idag hade insett, också du, vad din frid tillhör! Men nu är det fördolt för dina ögon. Ty den tid skall komma över dig, då dina fiender skola omgiva dig med belägringsvall och innesluta dig och tränga dig på alla sidor. Och de skola slå ned dig till jorden tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid, då du var sökt." (Luk 19:42-44).

Judarna t o m bjöd in denna dom över sig när de valde Jesus istället för Barabbas inför Pontius Pilatus: "När nu Pilatus såg, att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför. Och allt folket svarade och sade: "Hans blod komme över oss och över våra barn." (Matt 27:24-25)

Det är verkligen ett mysterium för oss att veta hur någon kan intala sig att den judiska nationen var oskyldig till Kristi död. Aposteln Petrus dömer dessa i sin predikan på detta sätt: "denne som blev given i edert våld, enligt vad Gud i sitt rådslut och sin försyn hade bestämt, honom haven I genom män, som icke veta av lagen, låtit fastnagla vid korset och döda...Så må nu hela Israels hus veta och vara förvissat om att denne Jesus, som I haven korsfäst, honom har Gud gjort både till Herre och till Messias." (Apg 2:22,36)

"så mån I veta, I alla och hela Israels folk, att det är genom Jesu Kristi, nasareens, namn, hans som I haven korsfäst..." (Apg 4:10)

Och Stefanus sade till judarna: "Vilken av profeterna hava icke edra fäder förföljt? De hava ju dräpt dem som förkunnade, att den Rättfärdige skulle komma, han som I själva nu haven förrått och dräpt..." (Apg 7:52).

Och Paulus skrev till församlingen i Tessaloniki:

"Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna - av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor, i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet" . (1 Tess 2:14-16).

"Vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet". Vem som helst kan se att den domen, vilken började i Jerusalem år 70 e. Kr har fortsatt ända in i våra dagar. Paulus hänvisar här till den förbannelse som kom p g a att judarna förskjöt förbundet vilket så fruktansvärt och detaljerat beskrivs i 5 Mos 28:15-68.

Man kan tydligt se att nationen Israel inte längre är Guds utvalda folk. Det Nya Förbundets församling som utgörs av både omvända f d judar och omvända hedningar, har nu ersatt den gammaltestamentliga nations-staten Israel som Guds folk idag. Detta är grundläggande nytestamentlig undervisning. Herren Jesus själv varnade för att detta skulle ske när han sa till de som satt på Mose stol: "Därför säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och givas åt ett folk, som bär dess frukt." (Matt 21:43). Det var också profeterat för längesedan av Gud till Abraham när han sa: "Och i din säd skola alla folk på jorden välsigna sig" (1 Mos 22:18 etc.).

ändå får vi regelbundet höra att judarna fortfarande är Guds utvalda folk. Hur kan Gud ha två förbundsfolk idag, när det Nya Förbundet ersatt Det Gamla? Vilket förbund är judarna under? Det finns bara ett förbund och ett förbundsfolk.

Det borde påpekas att "ersättningen" vilken har skett inte är "en för en" rakt av utan Guds nya Förbundsfolk började ibland den fromma judiska kvarlevan som tog emot sin Messias. På det sättet är det ju verkligen så att frälsningen kommer från judarna (Joh 4:22). Så det nya Israel började med judarna, växte ut ur Israels folk, och blev roten till Guds Nya Förbunds folk. Men Jesus själv sa att tillsammans med de judar som kom till tro skulle det också finnas "andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall de bliva en hjord och en herde." (Joh 10:16). "en flock och en herde". Det finns inte två förbundsfolk - Israel och Församlingen, varav den ena skulle ligga i träda ett tag. Guds förbundsfolk är ett!

"Ty han är vår frid, han som av de båda har gjort ett och brutit ned den skiljemur, som stod emellan oss, nämligen ovänskapen. Ty i sitt kött gjorde han om intet budens stadgelag, för att han skulle av de två i sig skapa en enda ny människa och så bereda frid och för att han skulle åt dem båda, förenade i en enda kropp, skaffa försoning med Gud, sedan han genom korset hade i sin person dödat ovänskapen. Och han har kommit och har förkunnat det glada budskapet om frid för eder, I som voren fjärran, och om frid för dem som voro nära. Ty genom honom hava vi, de ena såväl som de andra, i en och samme Ande tillträde till Fadern. Alltså ären I nu icke mer främlingar och gäster, utan I haven medborgarskap med de heliga och ären Guds husfolk, uppbyggda på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är Kristus Jesus själv, i vilken allt det som uppbygges bliver sammanslutet och så växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom bliven också I med de andra uppbyggda till en Guds boning i Anden." (Ef 2:14-22).

Det är alltså fel att lära, som en del gör idag, att Gud handlar på olika sätt med judar och hedningar. Både juden och greken är under synd (Rom 3:9). Det finns ingen skillnad mellan de två; för alla hava syndat och äro i saknad av härligheten från Gud (Rom 3:22-23).

"Eller är Gud allenast judarnas Gud? är han icke ock hedningarnas? Jo, förvisso också hedningarnas, så visst som Gud är en, han som skall göra de omskurna rättfärdiga av tro, så ock de oomskurna genom tron." (Rom 3:29-30).

Judar och hedningar tillsammans. Gud handlar nu med dem som ett. Som Paulus säger: "Alltså bliva de som låta det bero på tro välsignade tillika med Abraham, honom som trodde". (Gal 3:9). "Hören I nu Kristus till, så ären I härmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet." (Gal 3:29).
Både troende judar och troende hedningar är Abrahams sanna säd idag, andligt sätt. När en gång Säden (Kristus) hade kommit fanns det inget fortsatt behov av den teokratiska nationen Israel under det Gamla Förbundets lag. återupprättelsen av Israel och hedningarnas frälsning är en och densamma, d v s i Kristus som en del av Hans Församling.

Påstående nummer 3: "Etablerandet av staten Israel 1948 är början på en process som kommer att kulminera i en global massomvändelse av alla nu levande judar efter det att alla hedningar blivit frälsta"

Vi har redan tagit upp grundandet av den Israeliska staten 1948 vilket, p g a skrivna orsaker, vi inte kan tro är resultatet av specifika bibliska profetior som handlar om Israels återupprättelse. Begreppet att grundandet av den Israeliska staten skulle leda till en global omvändelse av judar har huvudsakligen grundats på det som aposteln Paulus skriver i Romarbrevet 11. Men hela den delen av Paulus brev måste man förstå på ett riktigt sätt. Många tycks se Rom 11 som ett kodat profetiskt budskap för ändens tid, vilket skulle handla om att Israel som teokratisk nation - vilken varit utanför Guds välbehag som helhet sedan år 70 e. Kr - skulle återupprättas till sin tidigare härlighet med en global massomvändelse av alla nu levande judar, när en gång hedningarnas tid, vilken ses som en parentes, är över. Vi ser inte att Rom 11 ger stöd för en sådan lära, vilket vi vill visa nu. Hela den del av Romarbrevet som börjar med kap 9 och slutar med kap 11 handlar i huvudsak om gudomlig utkorelse och Guds suveränitet när det gäller människors frälsning. Utkorelsen i relation till Israel och judarna nämns, både direkt och indirekt åtminstone tio gånger. Dessa kapitel är inte människocentrerade, inte heller nationscentrerade utan Gudscentrerade. Vi ska titta lite mer detaljerat på detta stycke, för häri finns nyckeln till all vår förståelse angående nationen Israel.

Efter att ha skrivit i de första åtta kapitlen av Romarbrevet om innebörden av rättfärdighet, hur man får del av den (rättfärdiggörelsen) och dess verkningar i människans liv (helgelsen), går Paulus över till att skriva om judarnas plats i den gudomliga frälsningsplanen i korsets följd. Nyckeln till hela denna del finner vi i Rom 9:6-7: "Detta säger jag icke , som om Guds löftesord skulle hava blivit om intet. Ty Israel, det är icke detsamma som alla de som härstamma från Israel. Ej heller äro de alla barn, därför att de äro Abrahams säd."

Om man inte förstår betydelsen av denna huvudvers, kommer man att missa det som Paulus ( och den Helige Ande) inriktar sig på genom dessa tre kapitel och speciellt det som nedtecknats i Rom 11:25-36. För att förstå Israels situation utifrån den gudomliga planen visar Paulus att man måste förstå Guds mening med utkorelsen. Så när vi betraktar Israel så måste vi inse att "Icke de äro Guds barn, som äro barn efter köttet, men de som äro barn efter löftet, de räknas för säd." (Rom 9:8).

Paulus börjar med att visa detta genom ett historiskt exempel i Jakob och Esau (Rom 9:9-13). Båda två är barn enligt köttet, d v s, avkommor till Abraham, genetiskt sätt. Men det är bara Jakob som är ett utvalt Guds barn genom adoption (se Heb 12:17; Joh 1:12-13). Paulus går vidare i Rom 9:14-24 och lägger fram argument för läran om utkorelsen mot de som menar att Gud är orättvis: "O, människa, vem är då du, som vill träta med Gud?". Här håller han fortfarande på och förbereder sina läsare på klimaxet för sitt argument. Den fruktansvärda läran om förkastelsen tar han sedan upp i Rom 9:21-22, i vilken vi kan se att att Guds härlighet i Hans utväljande vilja alltid är objektiv (Rom 9: 23-26).

Vidare i Rom 9:27-29 blir vi introducerade i ett mycket viktigt parallellt ämne till detta om utkorelsen, nämligen "kvarlevan", vilken Paulus bekräftar i Rom 11:5 är "i kraft av en utkorelse, som har skett av nåd." Denna teologi om kvarlevan löper rakt igenom hela Gamla Testamentet. Israel efter köttet, efter blodslinjen, bestod inte enbart av frälsta människor, även om de med all säkerhet var mycket gynnade som helhet. Frälsningen är ett Gudomligt verk i en människa. "Guds gåva är det - icke av gärningar, för att ingen skall berömma sig. Ty hans verk äro vi" (Ef 2:8-10). Därför när det gäller frälsning så var bara de israeliter som var utvalda genom Guds nåd och barmhärtighet frälsta: "Alltså är han barmhärtig mot vem han vill, och vem han vill förhärdar han." (Rom 9:18). Det var bara en liten skara av israeliterna som var frälsta, och detta på grund av tro. Det är detta Paulus argument handlar om i Rom 4. Denna lilla skara består av " en kvarleva, i kraft av en utkorelse, som har skett av nåd". Men det stora problemet med Israel har alltid varit att "de inte sökte den (rättfärdigheten) på trons väg, utan såsom något som skulle vinnas på gärningarnas väg" (Rom 9:32).De "söker att komma åstad en sin egen rättfärdighet" istället för att ta till sig den tillskrivna rättfärdigheten som givits av Gud genom Jesus Kristus (Rom 10:3-4; se 1:17).

Sedan visar Paulus på att frälsningen kommer till judarna genom samma medel som till hedningarna. (Rom 10:9-16), genom att höra Guds Ord och utöva tro. Sedan citerar han 5 Mos 32:21 och Jes 65:1-2 och avslutar kapitlet med orden : "Hela dagen har jag utsträckt mina händer till ett ohörsamt och gensträvigt folk." (Rom 10:21). P g a att man nu skulle kunna tro att judarna genom sin olydnad gjort sig ofrälsbara börjar Paulus Rom 11 med denna fråga "Så frågar jag nu: Har då Gud förskjutit sitt folk? Svaret kommer genast "Bort det!"

Men han slutar inte bara med detta. Det är här så många kommit fel när det gäller ämnet Israel.. För man påstår att Paulus här säger att det inte är slut på Israel som en teokratisk nation - att det fortfarande är en mening med en judisk nation i Guds plan. Men Paulus förtydligar vad han menar när han ropar ut "Bort det!" Han tar sig själv som ett exempel i ämnet (Rom 11:1), som om han säger : "Se, jag har ju blivit frälst, alltså kan ju inte Gud ha förskjutit sitt folk." Men Paulus tar sig ju inte som ett exempel på den teokratiska nationen utan som en medlem av den judiska kvarlevan: "Huru är det alltså? Vad Israel står efter, det har det icke fått; allenast de utvalda hava fått det, medan de andra hava blivit förstockade." (Rom 11:7).

Israel som en teokratisk nation har inte tagit emot frälsning, men de utvalda Guds barn har gjort det. Och det är det han menar när han säger "Gud har icke förskjutit sitt folk, som redan förut hade blivit känt av honom." (Rom 11:2). Han har slutat handla med Israel som en teokratisk nation, men han har inte upphört att handla med de ur den nationen som han förutkänt för att bli utvalda - det är betydelsen av orden "förut hade blivit känt" som vi kan se i Rom 8:29: "Ty dem som förut hava blivit kända av honom, dem har han ock förut bestämt till att bliva hans Sons avbilder."

Petrus använder dessa ord i relation till den utvalda judiska kvarlevan: "Petrus, Jesu Kristi apostel, hälsar de utvalda främlingar, som bo kringspridda i Pontus, Galatien, Kappadocien, provinsen Asien och Bitynien, utvalda enligt Guds, Faderns försyn, i helgelse i Anden, till lydnad och till bestänkelse med Jesu Kristi blod." (! Petr 1:1-2).

Alltså, som svar på frågan om Gud har förkastat sitt folk är svaret nej, så länge som man nu förstår att det hänvisar till de personer som Gud förutkänt - de utvalda, kvarlevan. Från detta ser vi hur viktigt det är att vi ser dessa tre kapitel som en storartad lektion i Guds handlande när det gäller utkorelsen till frälsning. Därför, som svar på påståendet att det ska bli en global omvändelse av levande judar efter att alla hedningar blivit frälsta är det av vikt att vi omfattar betydelsen av den utvalda kvarlevan i Rom 11. Ja, nationen är ett avslutat kapitel som helhet, men Gud frälser fortfarande människor ibland de som har sina rötter rent fysiskt i den nationen. Gud har inte förskjutit de som han förut känt, den utvalda kvarlevan. "Men jämväl de andra (judarna) skola bliva inympade, om de icke hålla fast vid sin otro; Gud är ju mäktig att åter inympa dem." (Rom11:23). Om de tror ska de åter få komma in ibland Guds förbundsfolk.

Här kommer nu Paulus till argumentationens klimax, hemligheten när det gäller hedningarnas frälsning, "den hemligheten, att hedningarna i Kristus Jesus äro våra medarvingar och jämte oss lemmar i en och samma kropp och jämte oss delaktiga i löftet - detta genom evangelium". (Ef 3:6), där är också en hemlighet rörande judarna. Den hemligheten är att den gudomligt bestämda blindheten hos judarna kommer att vara ända tills den allra sista av de utvalda hedningarna - "hedningarna i fulltalig skara" - har kommit att tillhöra Guds folk, och detta kommer att annonsera tidsåldrarnas slut och Herren Jesu Kristi återkomst. Med detta är inte sagt att det inte finns någon frälsning för Israel. Där finns alltid en kvarleva utvalda av nåd. Israel som en jordisk nation har inte fått det den söker. Men alla är inte Israel som är av Israel. Vid tidsåldrarnas slut, när alla utvalda hedningar blivit frälsta kommer hela Israel att vara frälst - hela Israel betyder hela kvarlevan ifrån alla tider sammantaget, alla utvalda judar från begynnelsen till änden. Så du ser att Gud inte har förskjutit sitt folk som han förut känt. Oavsett all förvirring nu angående Israel, vid tidsåldrarnas slut kommer vi se att hela Israel, alla utvalda judar, alla de som är judar på insidan (dessa är det verkliga Israel) har blivit frälsta.

Många har snubblat in i en falsk förståelse av "Hela Israel" i Rom11:26 för att man läser att: då ska hela Israel bli frälst, när det står och så . Det grekiska ordet för och så är "houtos" vilket betyder "på detta sätt". Paulus säger alltså "och på detta sätt kommer hela Israel att bli frälst". På vilket sätt? Hur kommer hela Israel att bli frälst? På det sätt som Paulus visat igenom dessa tre kapitel - genom det Gudomliga utkorelsen av en kvarleva.

Ser du nu varför vi sagt att denna del av Romarbrevet inte kan förstås om man inte ser sammanhanget angående utkorelsen. Alla är inte Israel som är av Israel. Men de som är av det andliga Israel - den utvalda kvarlevan - är det "hela Israel" som kommer att bli frälst. Vilken hemlighet (mysterium på engelska)! Paulus fortsätter sitt konstaterande att hela Israel ska bli frälst med att säga "såsom det är skrivet", så ger han tyngd åt det hela genom att citera Jes 59:20: "Från Sion skall förlossaren komma, han skall skaffa bort all ogudaktighet från Jakob. Och när jag borttager deras synder, då skall detta vara det förbund, som jag gör med dem."

Detta är en profetia om den kommande Messias, som träder in i ett synd-bärande Nytt Förbund i sitt blod med alla de som har tro - jude och hedning - genom hela evangeliets tidsålder. Detta har ingenting att göra med en återupprättelse av nationen Israel i ändens tid - hela Israel menas helt enkelt den totala summan av alla troende judar som kommer att bli frälsta genom tro på Kristus, förlossaren som kommer från Sion, Israels enda hopp, den enda trösten för Israel. Det är i den troende kvarlevan av Israel som löftet förverkligas, inte i en jordisk nation som i ett land i Mellanöstern vill bygga ett jordiskt konungarike. Den otroende massan av Israel har alltid sett saker på ett politiskt/nationellt landbaserat sätt. Men den troende kvarlevan har alltid sett efter något bättre.

Likadant som att förstockelsen till viss del har drabbat Israel "intill dess hedningarna i fulltalig skara hava kommit in" så ska den jordiska staden Jerusalem "bliva förtrampad av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade".(Luk 21:24). Sedan skall änden komma. Det vanliga påståendet att det finns något bortom detta är felaktigt. Ordet "tills dess" menar inte "sedan kommer något annat". Jesus måste behållas av himmelen"intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen." (Apg 3:21), men efter det kommer inget mer!

Vi förnekar inte möjligheten att det kan bli ett stort uppvaknande av judar som omvänder sig till Kristus i sluttiden - det skulle vi verkligen vilja se- men vi kan inte se att Skriften ger någon försäkran eller antydan om en framtida härlighet för Israel som nation. Vi vet att det är många som menar att Gud inte kan bli förhärligad om inte hans forntida Förbundsfolk blir återupprättat som nation. Men det är i Jesu Kristi Församling, bestående av både judar och hedningar, som Gud blir förhärligad. Det är i sina heliga som Gud blir förhärligad (2 Tess 1:10; Joh17:10; Ef 3:21).

Vart placerar allt detta det judiska folket idag och i framtiden

Efter att ha förkastat sin Messias vid hans första tillkommelse är det ju inte omöjligt att de otroende judarna på något sätt kommer att gå in under antikrist förförelse, när han uppenbaras. Många av de tidiga kyrkofäderna antog att de otroende judarna - långt ifrån att bli återupprättade till en jordisk nation som skulle förhärliga Gud - skulle vara engagerade i att välkomna antikrist. Till exempel skrev Cyril av Jerusalem följande:

"Eftersom den sanne Kristus ska komma en andra gång kommer åklagaren att ta tillfället i akt och utnyttja de okunnigas förväntan, speciellt då bland de omskurna. Han kommer föra fram en speciell man som är magiker och mycket kunnig i trolldom, spådom mm. Han kommer att forma det romerska riket åt sig själv och skall göra sig själv till en falsk Kristus. Han kommer med det namnet förföra judarna, som ser efter Den Smorde och förleda hedningar genom sina magiska illusioner." (Cyril of Jerusalem, Catechetical Lectures, Lecture XV).

Enligt den genuina avhandlingen av Hippolytus, "Kristus och Antikrist" skulle antikrist återupprätta judarnas konungarike, samla ihop judarna från varje land i förskingringen, göra dem till sina egna som om de var hans egna barn och lova dem att återupprätta deras land. Han skulle etablera deras kungadöme och nation för att få deras tillbedjan som gud och sedan leda dem i förföljelsen av de heliga d v s de kristna (Hippolytos, Of Christ and Antichrist, 25, 54,56). Ireneus av Lyon sa att antikrist "ska flytta sitt kungadöme in i Jerusalem och ska sätta sig i Guds tempel och leda dem vilse som tillber honom som om han vore Kristus " (Ireneus, Against heresies, Book V, kap 25, 4).

Det intressanta och utmärkande är att detta koncept om en kommande Kristuslik figur, en världslärare som upprättar en gyllene tid här på jorden, kan man finna i många av världens religiösa system och även i den ockulta litteraturen. För närvarande lever många religiösa grupper med denna förväntan.

Till exempel så har Shi`ite muslimerna den tron att Gud har berett en linje i familjen"Ali" som är källan för andlig ledning till samhället (John R. Hinnells, The Penguin Dictionary of Religion, Penguin 1984, s. 161). De olika medlemmarna i denna familj är kända som Imams. På 800-talet försvann den tolfte linjen vilket ledde till ett glapp i manifestationen av imamerna. Nu väntar alltså Shi"iserna på återkomsten (raja) av den väntade imamen som kommer att återställa ett styre av fred och rättvisa på jorden.(s162-164 i ovan angivna källa). Shi`iterna tror också att " i slutet av tiden för jorden, innan den sista dagen (Quiyama) kommer en Mahdi, vilken ofta identifieras med den återvändande Jesus, att etablera ett rättfärdigt styre på jorden. För shi`iterna är Mahdi en viktig person. Han identifieras med den gömda Imamen som åter ska uppenbaras och styra efter himmelska direktiv."

Ayatollah Khomeini var en Shi`ite muslim och hans iranska revolution 1978-9 var en shi`itinspirerad händelse. Det spelar tydligen ingen roll att efter revolutionen blev Ayatollah Khomeini uppmärksammad som "Vilayat Faqih" eller supreme temporär representant för den gömda Imamen eller Mahdin i Iran som fortfarande väntas komma (s.58). Shi`iternas makt i världen är enorm. Om en världslärare skulle uppenbaras som uppfyllde deras förväntningar skulle han få en ofantlig plattform att stå på.

Nu är det ju inte bara de milliontals Shi`iter som väntar att en världslärare ska komma och etablera ett välde av fred och rättvisa på jorden. Inom den klassiska Buddismen väntar man också på en framtida världslärare som kommer ur grundaren Shakyamuni Gautama Buddahs liner. Han levde på 700 talet f. Kr. För att göra sambandet ännu tydligare så är namnet på deras väntade lärare Bodhisattva Maitreya, vilket är samma namn som ny-gnosticerna kallar sin upphöjde mästare som väntas komma.

Det finns en annan intressant koppling här: I den ny-gnostiska ideologin kallas den eteriska plats där man säger att den upphöjde mästaren är Shambhala. Inom Tibetanbuddismen hänvisar Shambhala till " ett mystiskt kungarike som regeras av de som härstammar från Kalachakra Tantra-hållarna (Time Tantras hjul). Det sägs att kung Suchandra av Shambhala tog emot denna Tantra från Buddah när Buddah var åttio år. Han anförtrodde den till sina efterföljare, vilken den sista, Rigden Pema Karpo, förväntas återvända och etablera Shambhala som ett universellt kungarike." (s.294).

ännu en gång ser vi i ännu en religion denna idé om en kommande världslärare som sätter upp en gyllene tidsålder på jorden. Låt oss komma ihåg att tibetanbuddisten Dalai lama har en liknande roll som den Ayatollah Khomeini hade som supreme temporär representant för Buddah tills Maytreia kommer som ska etablera Shambala som ett universellt rike. Medan man väntar på denna händelse har den tibetanbuddistiska organisationen känd som Vajradhatu, med sitt huvudkontor i Boulder, Colorado, tryckt upp en skrift som heter "New Science Library Series of Shambhala". Där publicerar man många titlar som propagerar för nygnosticismen.

Möjligheten för en stor förförelse ökar när vi tänker på att att de otroende judarna över världen fortfarande väntar på att deras Messias ska komma och regera med fred och rättvisa på jorden. Detta faktum får ännu större proportioner när man betänker det uttalande Herren Jesus gjorde till judarna om att de inte tog emot honom, men "kommer en annan i sitt eget namn, honom skolen I nog mottaga". (Joh 5:43). Nu börjar vi få en inblick den sanna identiteten på den världslärare som är väntad i så många religioner runt om i världen. Augustin av Hippo sa med rätta, angående Herren Jesu ord till judarna i Joh 5:43: "Han gick in på att de skulle ta emot antikrist, som söker ära åt sitt eget namn." (Augustin of Hippo, Tractates on the Gospel according to St. John, Tractate XXIX, 8).

Så vad vi tror angående detta ämne är viktigt. Millioner av bekännande evangelikala dras med i att följa judarna och ge sig helt för Israel. Men det är vägen mot avfall. Det jordiska Israel idag, är en avfallen antikristlig nation vilken inte ska följas av kristna mer än t ex Indonesien eller Irak.

En undervisning som är fullt accepterad i många cirklar idag är att efter att judarna förnekat Kristus, vände han sig ifrån dem för att ge evangelium till hedningarna. Men som man säger att Guds handlande med hedningarna är bara tillfällig, liksom en parentes och efter ett mystiskt uppryckande av församlingen från jorden kommer Gud börja handla med judarna igen för att sedan komma tillbaka med de heliga i härlighet och etablera ett jordiskt rike från ett återupprättat tempel i Jerusalem för exakt ett tusen år. Den här underliga obibliska undervisningen är grundad på vad köttsliga, otroende judar har lärt i århundraden. I Bibeln är tidsföljden kristallklar, och den går rakt emot den som så många lär ut idag. Till judarna sa Petrus att "han sänder den Messias, som han har utsett åt eder, nämligen Jesus, vilken dock himmelen måste behålla intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen, varom Gud har talat genom sina forntida, heliga profeters mun." (Apg 3:20-21).

Vilken plats finns det för ett konstigt uppryckande före vedermödan och köttsliga judiska drömmar om ett tusenårigt styre av Kristus i ett jordiskt rike? Petrus ord är tydliga: Jesus ska behållas av himmelen "intill de tider, då allt skall bliva upprättat igen", d v s vid Den slutliga domen, då han ska återvända och och verka uppståndelse från de döda, döma världen och skapa nya himlar och en ny jord, precis det som alla profeter förutsagt sedan begynnelsen. Petrus lägger ut i stort samma tidsföljd i sitt andra brev, där han visar att vi inte ser efter något konstigt uppryckande eller tusenårsrike med Kristus som regent utan efter Herrens andra tillkommelse vilken kommer ske samtidigt med Domen och förnyelsen av hela universum.(2 Petr 3:10-13). Låt oss alltså vända oss bort ifrån ny-judaisternas undervisning och de många judiska myter som de sprider i dessa förvirrande dagar.

"Du skall därför strängt tillrättavisa dem, så att de bliva sunda i tron och icke akta på judiska fabler och vad som påbjudes av människor, som vända sig från sanningen." (Tit 1:13-14, se 1 Tim1:4; 2:7; 2 Tim 4:4).

Avslutning

Efter vår genomgång av ämnet kanske läsaren frågar sig om det egentligen spelar någon roll vad vi tror angående Israel idag. är det inte bara ett sekundärt ämne? Rent ytligt kanske det ser ut som om det inte spelar någon roll. Kristna har genom alla tider haft mindre åsiktsskillnader i sekundära frågor som inte påverkar evangelium eller kristendomens grunder. Men det finns några verkliga problem här.

Först och främst är Israel rent tekniskt ett sekundärt ämne - var och ens eskatologi borde normalt sett inte ses som grundläggande för tron - men problemet är att vad någon tror angående Israel har i många kretsar givits status som ett primärt ämne idag. Till exempel så skrev en känd förespråkare för den judisk-messianska läran till artikelförfattaren under det han förberedde detta, en varning: "Du kommer troligen att förlora många vänner du fått ibland de karismatiska och pingströrelsen om du fortsätter åt detta illa valda håll ".

Ett sådant uttalande förtydligar den syndfulla schism som finns i hjärtat på den pro-israeliska rörelsen ibland dagens evangelikala. Varför skulle en man förlora vänner pga vad han tror att Skriften lär när det gäller Israel? Av den här anledningen tror vi att detta ämne spelar en väldig roll, eftersom det har blivit så skadligt och en onödig orsak till splittring.

För det andra är det en fråga om förvaltarskap av våra medel. Om det är så att Israel inte är Guds utvalda folk, och det onda landet i Mellanöstern inte är en uppfyllelse av biblisk profetia, är det då rätt att vi ska häva in våra tillgångar i en så antikristlig jordisk nation? Detta är helt klart ännu en orsak varför det gör sådan skillnad vad vi tror i detta ämne.

För det tredje har vi sett att en fascination av Israel och judendom ofta intar människor sakta men säkert och leder till en nästan kultisk mentalitet vilket gör att man undviker de kristna som inte delar ens tro. Detta sker regelbundet i olika grad. Men det blir alltid på bekostnad av tron när människor blir intagna och i slutänden leder det till förförelse. Artikelförfattaren fick nyligen del av ett meddelande på internet där en judisk-messiansk grupp undrade om: "de skulle ha skägg, varifrån de kan köpa bönesjalar, undervisning i att blåsa i Shofar (en judisk trumpet gjord av ett vädurshorn) och så vidare."

En sådan överdriven judaism har ökat och spridits de senaste åren p g a att man inte förstått övergången från det Gamla Förbundet till det Nya. Man kan förstå om man ej förstått detta under den första halvan av det första århundradet e. Kr men nu, 20 århundraden senare finns det ingen ursäkt för en sådan okunskap ibland bekännande kristna.

För det fjärde så har allt som omfattar Israel och judarna tagit upp en så stor del av människors bönetid. Det finns en mängd organisationer som är helt hängivna denna enda sak, där många människor tillbringar bortkastade timmar av dyrbar bönetid över en föråldrad situation. Vi förespråkar absolut förbön för att det judiska folket ska komma till en frälsande kunskap om Kristus; men inte att slösa tid med bön för landet Israel som om det vore svaret på världens andliga problem.

Slutligen bekymrar det oss att så många har grundats i en överbokstavlig form av biblisk hermeneutik För det är självklart att det färgar hela ens bibeltolkning och leder till felaktigheter i andra aspekter av den kristna läran.

Hur mycket ny-judaisterna än försöker att göra Guds frälsningsplan till fossiler i gammaltestamentlig lera - hur hårt de än försöker ge öknamn som "ersättnigsteologi" - är Bibeln klar på "Israels" plats idag, och det sanna Jerusalems natur. Församlingen är Israel idag (Gal 6:14), och det har varje troende outplånligt stämplat på sitt hjärta. Som Herren Jesus själv bekräftar:

"Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det; och jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, från min Gud, så ock mitt eget nya namn. Den som har öra, han höre, vad Anden säger till församlingarna." (Upp 3:12-13).


Alan Morrison-Diakrisis

Diakrisis grundades 1990 för att göra troende uppmärksamma på vikten av kristen apologetik, tillhandahålla kommentarer i olika teman, läror och pastorala ämnen. Vi vill även ge en hjälpande hand till de som lidit under psykologisk och andlig manipulation i religiösa sammanhang. Diakrisis finns på internet på denna adress: http://www.diakrisis.org
E-mail: AM@diakrisis.com



Gå tillbaka till del 1



Gå till artiklar




http://www.solascriptura.se